Säker i förvissningen om att jag kommer få rätt, går jag tillbaka till affären och reklamerar olika saker jag köpt som gått sönder. Jag vet redan att ju säkrare och myndig man låter, desto större chans att butiken kommer laga prylen, ge mig en ny eller pengarna tillbaka. Jag vet också att när man klagat på grejer som gått sönder tillräckligt många gånger, slutar man tycka att det är jobbigt.
Istället känner jag mig väldigt duktig. (Det står nästan i paritet till hur det känns att handla på Apoteket.)
Men vad jag inte visste är att det finns ett annat samband. Ju mer jag klagar på grejer, desto fler saker jag köpt tenderar att gå sönder. Bara den senaste månaden har jag reklamerat en värmefläkt, ett par handskar, en diktafon och en adapter till mobilen.
Till slut kommer det bli så att för varje grej jag får ny, kan jag vara säker på att en annan ger upp. Det blir en slags dominoeffekt, och den har bara börjat.
Jag har också börjat fundera på var gränsen går för vilka produkter man kan reklamera. Snart, jag säger snart, är jag redo att kontakta Pfizer och säga att deras antidepressiva medicin inte direkt håller vad den lovar. Om det inte är för mycket besvär skulle jag vilja ha cirka tiotusen kronor tillbaka. Och en alternativ behandling på det, tack! (Ett årskort på valfri yogastudio skulle sitta fint!)
Fast det är klart. Om jag klagar på deras antidepp kommer ju något annat gå sönder. Jag kanske får astma eller så kanske huvudvärkstabletterna slutar funka.
Jag måste nog fundera lite till på det här.
måndag 9 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar