Analog framtid

Även om saker och ting är rätt så hi-tech nuförtiden, finns det en grej med det som JMK skulle kalla "den nya kommunikationsteknologin" som mest känns 70-tal.

Och det är SMS. När det nu finns mobiler som man kan göra typ allt med, fortsätter man att skicka textmeddelanden med ett begränsat antal tecken, i svartvitt och utan bilder. Jag menar, hur nytt känns det på en skala?

För att göra skäl för att vi faktiskt har passerat år 2000 för länge sedan borde man väl åtminstone börja med videosamtal. Istället minner det som jag mest använder min mobil till om den analoga eran. SMS får mig att associera till kassettband, minicalls och förkortningen VCR.

Dålig mottagning

Igår ringde en vän på mobilen och ville prata om något viktigt. Som vanligt fick jag dålig mottagning just när det var som viktigast och hälften av vad hon sa försvann i brus. Som tur är har jag nu skaffat fast telefon för sådär fjärde gången i mitt liv, just på grund av att det är sjukt dålig mottagning i mitt hus. Min vän ringde upp på hemtelefonen, och vi kunde prata vidare. Tills hennes mobil laddade ur sig och allt blev tyst.

Sånt där hände liksom inte förr. Alla hade fast telefon, man kunde ringa till varandra, man kunde prata tills örat blev rött. Samtalen gick genom trådar som man än idag kan se bölja fram längs vägar och skogar. Och telefonerna kunde aldrig laddas ur, för de behövde inte ens el.

Jag ringde till Tele2 en gång för att klaga på den dåliga täckningen i min lägenhet. "Det står att jag har fem pluppars mottagning men mina samtal bryts ändå!", sa jag till dem. Kundtjänsten på Tele2 brukar vara hjälpsam, men i det här fallet var de översvallande hjälpsamma. De frågade om min adress. Sedan sa de att de skulle ringa till en tekniker som skulle rikta om mobilmasten som närmast mitt hus, så skulle jag få bättre täckning sedan.

Men det var här jag började bli inte så lite misstänksam. Som om de skulle rikta om masten för att en enda stackars kund ringer och klagar! Riktigt så dum är jag inte att jag går på det. Och vad skulle de som fick masten riktad från sig säga då? Då skulle väl rimligtvis deras täckning bli sämre? Och det måste väl vara jättesvårt och ganska dyrt att rikta om en mobilmast, det är väl inget man gör sådär på en kafferast?

Jag hade gärna trott på dem, men det där lät för bra för att vara sant. De drog en vals, om än en bra sådan. Och mycket riktigt är min mottagning lika dålig idag, fastän det har gått ett halvår sedan Tele 2 lovade rikta om masten.

Get off the Internet!

Igår när jag somnade på bussen drömde jag att jag var inne på Facebook och det stod "Inbox (1)". Jag blev väldigt glad, tills jag vaknade.

Natten innan hade jag drömt om Uppsala reggaefestivals hemsida, och det mycket realistiskt. Jag drömde nämligen att jag var inne där och att Gentleman skulle spela även i år. Kanske bara för att jag missade festivalen förra året, och sedan inte hade pengar för att gå när han spelade i Stockholm i våras? Kanske var det så i min dröm att Gentleman "sände direkt" och ville hedra mig med en extra spelning. Tack, Gentleman!

Jag trodde nästan på det själv. Det kan, vid sidan av mina eventuella mediala förmågor, bero på att Uppsala reggaefestival har en del att lära vad gäller uppdatering av sin hemsida; förra årets program ligger fortfarande uppe fastän det är mindre än två månader tills årets festival.

Jag drömmer om Internet, antagligen för att jag som typ alla andra tillbringar för mycket tid här. Men jag vet inte riktigt vad det är jag gör, förutom att blogga. Jag kollar min mail sjuttioelva gånger om dagen, och det oftast för ingen särskild anledning. Jag läser vänners och bekantas bloggar. Jag kollar mitt bankkonto. Jag googlar mig själv. Jag kollar flygbiljetter som jag inte har råd eller tid med.

Fast på senaste har jag varit så trött att jag inte orkat det heller. Jag stirrar in i skärmen när jag är vaken, oförmögen att göra något annat än trycka på uppdatera-knappen. När jag sedan har somnat drömmer jag om ett bättre Internet. Med Gentleman på årets Uppsala reggaefestival, en full inbox på Facebook och 29 700 på kontot.

Facebook ser mig inte alls

Det var ju mycket snack för ett tag sedan om hur lite integritet man har på Facebook. Jag tänker till exempel på det här med att Facebook skulle samla en massa information om mig och min livssituation genom mina mail, vad som står på min "vägg", vilka vänner man har och vad man skriver in för status i den där fåniga rutan. Sedan skulle de använda den för att skräddarsy sin reklam för just mig, och på så sätt sälja dyra annonsplatser.

Jag vet inte hur ni har det med er reklam, men på min Facebook-sida annonserar bara två företag. De har en liten ruta till vänster om där man skriver in mailen, och är som följer:
1. Toppik kur mot håravfall. Det är en före- och efterbild på en kvinna med lite tveksam uppsyn som tappat håret och fått det tillbaka.
2. En annons från den kristna sajten Min Tro.

För det första har jag hår så det räcker och blir över. För det andra är jag faktiskt rätt ointresserad av kristendomen (utom den som visas på Öppna Kanalen). Jag brukar heller inte skriva meddelanden om vare sig håravfall eller kristendom.

Jag undrar lite hur de tänkte där..?

Fast telefon

Jag hade en gång i tiden fast telefon. Det ringde ofta i den, men det var nästan alltid till kompisen jag bodde med. När det någon gång var till mig var det uteslutande någon från ett konkurrerande telekomföretag som ville att jag skulle byta till deras abonnemang. "Om du ringer med oss ringer du mycket billigare, och folk ringer billigare till dig!"

Jag brukade svara trött; jag är nöjd med det abonnemang jag har, tack. Men vad jag borde ha svarat är följande: Ni är de enda som ringer till mig på den fasta telefonen, och jag ringer ingen från den heller. Skulle jag byta abonnemang för att ni ska kunna ringa billigare till mig, för att be mig byta abonnemang?

Situationen blev till slut ohållbar. När det ringde i telefonen, och det var till mig, och det inte var ett konkurrerande telekomföretag, blev jag rädd. Vem var den här personen som ringde, och hur hade den fått tag på mitt nummer?

Faktum är att jag fortfarande undrar.