Ring ring ring

En gång träffade jag en kille som jag var säker på sålde hasch ur garderoben. "Tror du att jag bäcknar? Klart jag inte gör", sa han. Jag var inte helt säker på vad bäckna betydde, men nu vet jag att det betyder sälja saker; oftast knark. Jag tror han fattade att jag inte trodde på honom, så han fortsatte: "Alltså, jag håller inte på med sånt. Jag har haft samma mobilnummer i tio år, och mitt nummer finns på eniro och allt".

En annan gång hyrde jag ut en lägenhet till några som visade sig vara på dekis. Det var svårt att få tag på dem, men när jag någon gång gjorde det var de snabba att berätta att de just bytt mobilnummer, och här var det nya numret om jag ville ha tag på dem igen. Nästa gång jag hade ringt hade de bytt nummer igen.

Nu har jag lagt ihop ett och ett och insett att första tecknet på att man är ute på hal is är att man börjar byta mobilnummer ofta. Ju mer på dekis man är, desto oftare måste man byta nummer. Och motsatt, ju mer uppstyrd, laglydig och drogfri man är, desto längre kan man ha samma nummer.

Frågan är dock vad som kommer först. Börjar man byta nummer för att man hamnat på glid? Eller är det kanske så att man hamnar på glid för att man börjat byta mobilnummer varje vecka? Skulle jag också börja knarka och supa och slå sönder saker om jag köpte nytt kontantkort kontinuerligt?

Köp knark på nätet!

Häromdagen skrev DN om att smugglingen av droger per post har ökat. De intervjuade tulltjänstemän och hade med en knarkhund i reportaget som till och med kunde lukta sig till heroin. Man fick veta att det är enkelt att beställa droger på nätet och få dem hemskickade, och att tullen bara får in en liten del av de "enorma mängder" som kommer in. Och sedan kommer det bästa - DN går i princip ut med att det är helt riskfritt att beställa droger på nätet:

När tulltjänstemännen upptäcker mindre paket med cannabis och andra droger brukar de nöja sig med att informera beställaren om att varorna har beslagtagits. Ett brev skickas till den aktuella adressen och på så vis kan även föräldrarna till yngre köpare få vetskap om vad som har hänt.

Det intressanta med artikeln var att den fick till och med mig, som inte är intresserad av droger, att tänka att jaha, det här med att beställa droger på nätet, det kanske jag borde börja med? Det värsta som kan hända är att jag får ett brev som berättar att mina varor har beslagtagits. Jag fick lust att beställa hasch, inte för att jag vill bli hög, utan för att det verkar så enkelt. Jag är inte helt säker på att det var det som var DN:s poäng med artikeln.