Beat 'em up

Din kampsportstränare är artig, välkomnande och vill gärna ge dig en bra deal. Han är en han, mellan 1.70 och 1.75 cm lång, och inte riktigt så muskulös som du trodde han skulle vara. Om du tittar noggrannt har han kanske en kulmage eller är åtminstone lite lönnfet. Det förvånar dig lite, men på något sätt känns det ändå betryggande.

Din kamsportsträningslokal ligger inte riktigt mitt i stan men nästan, i en källarlokal på en lite undanskymd bakgata. Där luktar det gammal svett, rören är trasiga och duschen är bara nästan ren. Du får börja i nybörjargruppen, på uppvärmningen visar tränaren grundteknikerna.

Tränaren sparkar och parerar slag och han gör det snabbt, effektivt men ändå återhållsamt. Ett kort ögonblick tänker du "om jag trycker på den här knappen så gör han en sån där hög spark till". Sedan kommer du på dig själv, du är faktiskt inte inne i Double Dragon eller Final Fight, det här är tydligen på riktigt.

Det är din kompis som har dragit med dig, eller så hade du inga kompisar och behövde någonstans att vara för att hålla tankarna borta från allt det där du inte kan sluta tänka på. Du kanske träffar någon där som säger till dig att; "min tjej dumpade mig och nu var det som att jag valde mellan flaskan och thaiboxningen". Du kanske ser den personen där varje dag, flåsande, genomsvettig. Och du känner igen dig i honom.

Du känner igen dig i honom när du förtvivlat försöker hålla mitzarna rätt, du känner igen dig i honom när du nästan börjar gråta av trötthet, du känner igen dig i honom när du inte orkar slå tillbaka mer. Du känner igen dig i honom när han säger, "jag känner mig som en klyscha".

Gymkontakt, del 1

En gång i tiden tränade jag på gym. Jag gick dit och drog i spakar och snören och lyfte olika delar på maskiner. Jag tränade mest styrketräning så jag blev måttligt svettig, vilket passade mig utmärkt.

Eftersom gymmet var billigt (Friskis&Svettis) och låg på nära avstånd från söderförorterna, var det fullt av andra med invandrarbakgrund. Det passade mig också utmärkt. Jag brukade se ungefär samma killar på gymmet som på de klubbar med svart dansmusik jag gick på vid denhär tiden.

Nu har det öppnat ett nytt Friskis&Svettis-gym där jag bor. Jag var där idag och insåg att stället saknar själ. Medan mitt förra gym på söder hade en tydlig prägel som jag kände mig hemma med, är det här bara blankt och förvirrat. Det beror ju såklart mycket på att det är nytt.

Men det beror också på att Friskis&Svettis är övertygade om att de kan attrahera "alla smaker", vilket märktes på spellistan de hade till musiken i gymmet. Det var allt från schlagers till rnb-hits från förra året, vidare över någon låt med Robyn och sedan en rocklåt. Det skapade dock ingen igenkänning för mig, bara förvirring. Jag kände heller inte igen en enda av människorna som tränade där.

Inte nog med att det nya gymmet gör mig förvirrad. Stämningen där får mig också att än en gång inse att jag bor på fel sida av stan.