Boomerang

Eddie Murphy har faktiskt gjort en seriös film. Den heter "Boomerang" och är från 1992. Jag har ungefär samma förhållande till Eddie Murphy som jag har till Adam Sandler. Jag förstår inte riktigt, och det de gör är inte roligt enligt mig, ändå kan jag inte sluta kolla. Murphy behöver liksom Sandler ett alldeles eget universum för att komma till sin rätt. Och det är inte "the Nutty Professor" eller "Raw" som är hans rätta element. Det är "Boomerang". Aldrig har Murphy gått igenom rutan som här, aldrig har han varit så suggestiv...

Och det är en väldigt märklig film. Murphy spelar Marcus som arbetar på ett företag där i princip alla hans överordnade är "kraftfulla" kvinnor. Det betyder att de är jättesnygga enligt 80-talslogik, har enorma axelvaddar och går omkring med ett förföriskt, samtidigt spydigt och föraktfullt leende. De "kräver" sex, och de får sex. De utmålas som onda och maktfullkomliga. Murphy's karaktär framställs däremot som rättfärdig, om än godtrogen.

Det finns många guldkorn i denna "seriösa" film, bland annat en scen där Martin Lawrence förklarar varför biljard är ett rasistiskt spel. Och så gör Grace Jones en oförglömlig entré roman style; dragen av fyra män som hon skrikande piskar på.