Jag vill tacka samhället!

Jag vill tacka samhället, som har gett mig så mycket! Genom samhällets försorg kommer jag nu bo i något som ser ut som en fabrik, centralt och väldigt dyrt. Jag kommer bo jättehögt upp, på trettonde våningen. Det är så högt upp att man får svindel. Jag planerar att använda denna bostad främst som brudmagnet, och repliken "vill du komma hem till mig och kolla på utsikten?" kommer användas vid speciella tillfällen.

Boendet kallas "ungdomsbostäder". Det känns uppfriskande att bli kallad för "ungdom" vid 24 års ålder! Det är inte något epitet jag känner igen mig i, men jag tackar och bockar! Att bli föremål för särskilda politiska satsningar har också länge varit min hemliga dröm, som nu äntligen har gått i uppfyllelse. Jag säger det igen: jag vill tacka samhället!

När jag skrev kontrakt fick jag veta att det kommer finnas en reception i huset under dagtid. Vad denna ska syssla med är dock lite oklart för mig i nuläget, men min kvalificerade gissning är att personalen ska finnas där om man behöver något, eller behöver prata med en vuxen eller så.

Jag fick också en folder med nyttig information om och ordningsregler för mitt nya boende. Där står många intressanta saker, och jag presenterar här ett axplock av dem:

OBS: Använd inte vassa föremål i frysen.

Grannomtanke: Högt ljud och störande musik kan störa och orsaka problem.

För den gemensamma trivseln förbinder sig samtliga hyresgäster att inte husera hund, katt eller annat djur i lägenhet. Dispens kan erhållas om särskilda behov föreligger som kan styrkas med intyg.

Det känns jobbigt att jag kanske behöver lämna mina vandrande pinnar bakom mig. Detta var jag ej beredd på. Min plan är dock att försöka erhålla dispens, och jag kommer uppdatera er om läget om detta.

Och så, en sista gång: jag vill tacka samhället!