Vantrivsel i vården

Där jag kommer ifrån finns en lång fin tradition av att vantrivas i vård- och omsorgsyrken. Det som tänktes, men inte sades högt, var ett indignerat "varför ska jag jobba med barn eller bajs, jag är ju intellektuell?"

Nu är det ju tyvärr så att arbetsplatserna inom vård och omsorg inte gör någon skillnad på intellektuell och icke-intellektuell arbetarklass, eller för den delen intellektuella och icke-intellektuella invandrare. Samma bajs ska torkas, samma klunga barn ska vallas i lekparken, obereonde av om du har Sartre i bokhyllan eller i hemlighet när författardrömmar.

Och de i min familj vantrevs ganska länge. Så pass länge att bokhyllorna hann fyllas av "löneförmåner" i form av böcker stämplade med Huddinge Kommuns logga och kökshanddukar med texten "Stockholms läns landsting". Under tiden kom det en aldrig sinande ström av tidningen Kommunalarbetaren i brevlådan som jag och min syster läste med stort intresse.

Jag tänker på det där när jag jobbar med bajs efter drygt tre år på universitetet. Så fort jag börjat jobba vill jag därifrån. Och det är inget konstigt med det, jag är ju nästa generation i en lång fin tradition av vantrivsel i vården.