När min syster jobbade på reklambyrå brukade hon jobba över mycket. Det var mycket att göra i olika layout-program. Hon berättade en gång att hon en dag hade jobbat så länge att hon när hon tittade på himlen funderade på om hon inte skulle dra ner eller upp den en färgnyans eller två.
Jag tror att det är något liknande som håller på att hända mig nu. Vi skriver uppsats om personliga profiler på Spraydate. Det visar sig nu, mitt i en intensiv fas innan inlämning, att Spraydate är runtomkring mig och överallt.
Häromdagen träffade jag till exempel en livs levande Spraydate-profil. Det var en kille som var "öppen, social och positiv". Han hade en "grymt skön stil" och tyckte om att "festa" i "goda vänners lag" såväl som en "mysig hemmakväll". När jag träffade honom hade han druckit ganska många "kalla öl i solen såhär när sommaren kommit fram".
Han upprepade mitt förnamn när han tilltalade mig, kanske för att ragga på det sätt som står i regelboken. Han pratade mycket om sig själv och att han "gillade att träna". Han frågade, efter att jag frågat om hans; om min etniska härkomst. Sedan, och det var här jag började misstänka att han hade läst Neil Strauss eller varit på ett bootcamp hos "Charismatic revolution", kom han helt plötsligt med en otrevlig kommentar: "Du är inte en sån som får saker uppstyrda, va?"
Det var efter att han hade jämfört ett slagsmål mellan "en otränad emokille" och en "kille som sysslar mycket med kampsport" som ett race mellan en Ferrari och en Audi.
Arbetet med denna uppsats har också fått mig att börja rannsaka mig själv. Jag förstår att jag snarast måste jobba på min charm och min mysighet för att som tjej bli mer "charmmysig". Jag behöver också jobba på att bli "positiv, glad och aktiv". Det kan hända att jag måste satsa mer på "träning". Framförallt behöver jag bli mer "sprallig", "rastlös" och "omtänksam" och bli mer negativt inställd till "djurplågeri".
Eller räcker det kanske med "kåt, glad och tacksam"?
lördag 31 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag tycker the game är sällsynt felläst; som jag ser den är den en klassisk utvecklingsroman. Den är även en moralistisk lovsång till den heterosexuella tvåsamheten.
SvaraRaderajag hoppas att du bara skrattade honom rakt i ansiktet? total förudmjukelse är sorgligt nog det enda dom förstår.
SvaraRadera