Manic panic

Det finns en person vars öde fortsätter följa mig. Jag trodde att det var övergående, att folk skulle hitta annat att associera mitt namn till, men det bara fortsätter fortsätta - den här myten om Leila K är seglivad.

Jag växte upp i radioskugga, i skuggan av kabel-TV och i avsaknad av populärkulturella referenser. Leila K:s storhetstid gick mig därför förbi, med undantag för något vagt minne av "Electric" på något mellanstadiedisco. Jag visste inget om henne, utan fick mest en känsla av att jag borde distansera mig från den här personen som bar mitt namn; och göra mitt namn till mitt eget.

Det började när jag gick i ettan på lågstadiet, och Oskar som gick i trean retade mig genom att köra en parodi på Leila K som antagligen hade gått i tv-programmet "Helt apropå"; den gick som följer: "Jag är Leila, Leila K, jag är stor och tjock fet och dum".

Men att det ska komma ett "K" efter namnet "Leila" verkar var för evigt fastetsat i svenska folkets medvetande. Här är det tydligt att Leilas mat-Leila på TV4+ inte har mycket att komma med i jämförelse. Jag har till dags dato aldrig hört någon associera mitt namn till henne och komma med kommentaren "jaha, du heter som hon Leila Lindholm på TV4+".

Däremot brukar det inte dröja länge innan folk i alkolrelaterade sammanhang börjar kommentera mitt namn eller freestyla en rad eller två i stil med "let's get Electric!" eller "Electric power!". Och sedan kommer den, den obligatoriska "jag mötte Leila K-historien". Om jag fick en tia för hur många gånger jag hört en sådan historia, skulle jag vara rik nu.

Historierna skiftar marginellt sinsemellan och går i korthet ut på att ge en ögonblicksbild av hur illa det har gått i livet för henne och vilken knarkare hon har blivit. Några exempel på sådana historier är:
1. "När jag jobbade på Konsum på T-centralen kom Leila K in och bet mig i handen när jag stod och plockade i fruktdisken. Sen gick jag och HIV-testade mig, det var inte så kul kan jag tala om"
2. "När jag jobbade i klädaffär kom Leila K inåkandes på en cykel och snodde en tröja, och åkte sedan iväg"
3. "Jag såg Leila K på Folkungagatan. Hon kom gående med sin pojkvän och hade två sopsäckar i händerna"
4. "Leila K hänger på Plattan nu med de andra uteliggarna, jag har sett det med mina egna ögon"

Det intressanta är att många verkar känna att de måste berätta om sitt möte med henne för just en som råkar vara hennes namne. Kanske känner de att de kommer närmare henne då på något sätt? Att de har mött någon som i alla fall hette Lassie?