Musik för morgonen, kvällen och när som helst

I utkanten av en musikkultur förstår man hellre än bra. Smala koder går mig förbi, breda koder träffar mig med en hårsmån. För mig är det här som mest påtagligt med arabisk musik. Låttexterna förstår jag för det mesta inte alls, men då och då ett enstaka ord eller en hel mening. Jag frågar mig, vad ska jag göra med den här informationen? När det är en riktigt bra låt kanske jag försöker sjunga med, och känner mig som när jag som sexåring roade mig med att sjunga "på engelska".

Men det är inte bara texterna som skapar frågetecken, utan också själva konsumtionen. Jag och en kompis har nämligen från två oberoende källor fått veta att när man lyssnar på de klassiska arabiska artisterna Oum Kalthoum och Fairuz, sker detta vid speciella tider på dygnet.

Man lyssnar på Fairuz på morgonen, och på Oum Kalthoum på kvällen och natten. George Wassouf, en mer nutida arabisk artist som i mina öron låter typ likadant, kan man däremot lyssna på till exempel i bilen, eller lite när som helst under dagen.

Men varför? har vi frågat. Vad är anledningen till detta? Förklaringen är att Fairuz "passar bra" på morgonen. Om man lyssnar på henne på morgonen så får man en bra start på dagen:



Ungefär samma förklaring fick vi med Oum Kalthoum; hennes tårdrypande, sentimentala musik
"passar bäst på kvällen".


Det är just den här typen av kryptiska förklaringar som man får nöja sig med. Jag är inte uppvuxen med den här musiken, och det enda jag kan säga säkert är att det verkar handla om att få till rätt känsla. Jag har lyssnat på Fairuz och Oum Kalthoum och försökt förstå, men jag inser att jag inte kommer närmare svaret än såhär. Jag befinner mig i cirkelns utkant, jag trevar i mörkret.

Intressant nog omgärdas inte populärmusik som Khaled eller Cheb Mami med den här typen av tidsmässiga förhållningsregler. Men här handlar det ju å andra sidan om raï från Nordafrika, och inte finkulturell musik från Egypten och Libanon: