Det kommer en byggjobbare, född på 50- eller möjligtvis 60-talet, hem till mig för att kolla elementet. Han säger förbifarten att "det här var en liten kvart jämfört med de andra lägenheterna här". Ja säger jag, en liten kvart för fyra och två i månaden. "Fyra och två? Menar du ALLVAR? Hutlöst!"
Och han är bara en av många som får en chock när jag berättar om hyran jag betalar. Jag får nästan lite dåligt samvete för att jag bor så dyrt. Som om jag inte skulle vilja bo billigare! Det är väl för fan inte jag som satt min hyra, eller bestämt att min generation ska betala dyrare hyror än de som kom före oss i bostadskön.
Vad som suger nästan lika mycket som Stockholms eviga bostadselände, är att många inte verkar vara medvetna om hur eländet ser ut. Kul för dig om du kommit över en liten kvart för en tusing i månaden men face it, det är ett undantag. Det är mer än ett undantag, det är fiktion.
fredag 1 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar