Åka av

Bilen är en "han". En han som kan känna och vilja saker.
- Varför låter bilen sådär? frågar jag oroligt.
- Det är för att vi åker på ettan, han vill att du växlar till tvåan, det känner du, säger min bilskollärare, vi kan kalla honom för Janne.
Eller så "vill" han iväg. Det betyder att jag äntligen har hittat dragläget.

Även ratten "vill" räta på sig, och jag ska sträva efter att föra fram bilen på vägen "som en smekning". Jag förstår att det bara handlar om metaforer, men jag får problem med det där direkt. Inte bara för att jag hellre skulle vilja att bilen var en hon, utan för att jag associerar till sex direkt.

Och inte vilket sex som helst, utan såklart mans-sex. Sex i den bemärkelsen att jag börjar se fallossymboler i allt. Det blir till någon slags tvångstanke, och jag ser inget annat val än att använda mig av den tvångstanken för att komma ihåg hur jag ska hantera bilen.

Till exempel - parkeringsbromsen. När den är "uppe", ja, då är den så att säga i bruk. När den är nerböjd, eller just det, "slak", då är den ur.

Växelspaken är mer problematisk, eftersom den ju står rätt upp hela tiden. Det känns också lite privat när Janne ska visa mig hur jag ska "hålla" i växelspaken, eftersom jag petar på den alldeles för försiktigt.
- Såhär ska du göra, håll i den ordentligt med hela handen, säger han.
Fett jobbigt, needless to say, eftersom jag helst inte vill tänka på sex och Janne i samma mening.

Janne, ja. De första lektionerna gillade jag honom skarpt. Pedagogisk, tyckte jag att han var. Tills idag, när han satt vid ratten på vägen tillbaka till bilskolan och berättade om sin egen bilkörning. Hur han tänker och planerar bilkörningen. Och det hade väl varit helt i sin ordning och till och med pedagogiskt, om han inte följande ordväxling hade utspelat sig efteråt:
- Ja, man kunde ju bara önska att du skulle få samma kontroll på körningen som jag.
- Tror du jag kommer kunna få det, då?
- Nej. Det tror jag inte.
- Inte ens efter... trettio år?
- Nej alltså, det går nog inte. Man har ju olika förutsättningar, alltså.

Jag deppade lite över det där. Tills jag erinrade mig vad Janne sa när vi åkte ut till villaområdet där jag övar på att starta och stanna; han sa något om däckbyten. På lektionen före hade de fått punktering. Eleven var också en tjej.
- Alltså, om Linda hade fått punktering själv, hon hade ju aldrig klarat det. Det är för tungt. Mitt tips till dig om du får punktering är att stanna bilen vid vägkanten, ställa dig bredvid och le brett. Det är ju bra för killar ömkar ju för er tjejer, det kan man utnyttja.
- Eller så tränar jag lite styrketräning.
- ... Ja men vi är ju olika till konstitutionen, det handlar mer om det.

Bilen är en han. En han som kan känna och vilja saker. Själv är jag inget mer än en simpel tjej som för fram detta fordon av manskön åt det håll han önskar och vill, omgiven av idel fallossymboler och sexistiska referenser.