För ett antal år sedan, när Håkan Hellströms karriär knappt var ett album lång, hörde min kompis pappa en låt med Patrik Isaksson på radion. Han vände sig till min kompis; ett tidigt fan av nämnda Håkan Hellström, och frågade: "Är det här den där Håkan... Hedberg?"
Det där är länge sedan nu. Det var på den tiden man refererade till Håkan Hellströms tid i Broder Daniel för att förklara vem han var. Det var 1999 och jag gick på Accelerator och fick en annan färg på min dogtag än dem som var över 18, Håkan Hellström spelade på eftermiddagstid och jag lät bli att kolla; ryktet bland indiepopparna som var där var att han var "pinsamt dålig".
Det var också på den tiden som Nöjesguiden publicerade en intervju med Håkan Hellström som fortfarande gör mig lite provocerad. Han hade just släppt debutskivan om ingen sorg och Göteborg och det där. Jag minns inte texten exakt, men den gick någonting sånt här: Reportern frågade vilka influenser han hade, och påpekade att det lät mycket som Dexy's Midnight Runners - mycket känslor i sången och mycket blåsinstrument; till exempel. Håkan Hellström hävdade då att han aldrig hade hört Dexy's. Reportern svarade med att sätta på en skiva med dem, varpå Håkan Hellström sa något i stil med "det här är ju bra, det svänger ju!" och entusiastiskt gunga i takt till musiken.
Jag tyckte det där var så fånigt; klart han hade lyssnat en massa på Dexy's. Vad jag inte förstod då var att Håkan tillhörde den ironiska generationen. Senare har jag också fått höra att dendär intervjun är ökänd för att han bara snackade en massa skit, och inte ville erkänna att han influerats av både Dexy's och såklart Morrissey.
Men det där är längesedan, som sagt. Och Hellström har nu gått från underdog som ljuger i Nöjesguiden till att bli en del av kulturetablissemanget. Det märks inte minst på att hans albumtitlar har gått från att vara rakt på sak som i "Känn ingen sorg för mig Göteborg" till att bli mer och mer obegripliga (det vill säga mer kulturella); som i "Ett kolikbarns bekännelser" eller nu senast "För sent för Edelweiss".
Och när han nu släpper sin nya skiva hamnar han direkt på förstasidan i DN:s kulturdel, med stor bild och lång intervju. Det är liksom underförstått och självklart att det han gör är viktigt. Plötsligt har han utsetts till att bli en del i den fina svenska vistraditionen i samma kategori som Cornelis och Taube. Men samtidigt lite smutsigare, och lite mera rock. Tyvärr tror jag att vi kommer få dras med killen ett bra tag framöver. Det står skrivet "Ulf Lundells arvtagare" över hela honom.
lördag 29 mars 2008
torsdag 27 mars 2008
De vill få mig att tro att jag blir dummare med åren
De vill få mig att tro att jag blir dummare med åren. På gymnasiet gjorde jag andragradsekvationer, beräkningar på kvartilavvikelser och lärde mig sannolikhetslära. Men när jag sedan ska läsa statistik på universitetet, har de missat något avgörande. De har missat det här med pedagogik. Med andra ord förstår jag ingenting av det jag tidigare kunde på mina fem fingrar.
För på universitet vet de inte att man bör: A: Introducera ett begrepp B: Förklara vad det betyder och innebär C: Visar hur detta tillämpas i ett antal exempel D: Logiskt förklara hur och varför det ska tillämpas så, och inte på något annat sätt E: Ge studenterna ett antal uppgifter att lösa på egen hand.
Istället tar de två tre mossiga gubbar, ställer upp dem på rad framför OH-apparaten och låter dem mumla i skägget om "Chi-square" och "Cramer's V" och sedan helt plötsligt och utan någon som helst förvarning, slänga upp en lång jävla matematisk formel och säga: "men det här är ju elementärt!"
Det här visar tydligt att jag är så illa tvungen att lägga mina planer på att starta solarium och videobutik på hyllan. Jag måste helt enkelt lägga krut på det mest akuta, det vill säga starta en kurs i pedagogik för dem som undervisar på JMK.
(Ni som köpt klippkort får givetvis pengarna tillbaka).
För på universitet vet de inte att man bör: A: Introducera ett begrepp B: Förklara vad det betyder och innebär C: Visar hur detta tillämpas i ett antal exempel D: Logiskt förklara hur och varför det ska tillämpas så, och inte på något annat sätt E: Ge studenterna ett antal uppgifter att lösa på egen hand.
Istället tar de två tre mossiga gubbar, ställer upp dem på rad framför OH-apparaten och låter dem mumla i skägget om "Chi-square" och "Cramer's V" och sedan helt plötsligt och utan någon som helst förvarning, slänga upp en lång jävla matematisk formel och säga: "men det här är ju elementärt!"
Det här visar tydligt att jag är så illa tvungen att lägga mina planer på att starta solarium och videobutik på hyllan. Jag måste helt enkelt lägga krut på det mest akuta, det vill säga starta en kurs i pedagogik för dem som undervisar på JMK.
(Ni som köpt klippkort får givetvis pengarna tillbaka).
måndag 24 mars 2008
Vådan av att skylta med D'Angelo i skivsamlingen
Att ha D'Angelos "Voodoo" i skivsamlingen är inte helt okomplicerat. För det första är det så uppenbart att du därmed vill skylta med din goda smak och koll. För det andra innebär det att om folk som kommer hem till dig sätter på skivan är det med stor sannolikhet för att skylta med sin egen goda smak - vilket gör dig pinsamt medveten om anledningen till att du äger dendär skivan.
För det tredje är du med denna skiva i din ägo i riskzonen för att råka ut för följande situation: du har en date i ditt hem, och en bit in på kvällen sätter personen ifråga på D'Angelo-skivan. Say no more.
Jag antar att det är lite som med Barry White, som jag tursamt nog inte äger några skivor med.
lördag 22 mars 2008
Cramer
Jag läser om statistik i skolan och på föreläsningarna envisas de med att hänvisa till "Cramer's V". De säger att det är något slags mått på om statistik är säker eller ej. Mer än så har jag inte greppat, trots att det börjar lida mot tenta. Istället har några klasskamrater och jag börjat spekulera i vem denna Cramer egentligen var, och vad det var för slags "V" den personen upptäckte. En klasskamrat hävdar till exempel att denna Cramer är hennes släkting, som "upptäckte" Cramer's V i samband med sina matematiska experiment. En annan teori som har börjat ta form är att Cramer's V i själva verket hör ihop med en sexuell laddning. Cramer's V kan där sägas vara en slags slagruta, som anger riktningen för denna sexuella laddning.
Ibland fastnar jag i tankar om vad "Cramer's V" är, hur det uppkom långt före Kristus, glömdes bort för att återupptäckas under 1900-talet. Sådana stunder är som att syssla med automatisk skrift eller något - det är inte jag som formulerar mig, någon sköter detta åt mig och själv blir jag till en budbärare med den enda uppgiften att skriva ner berättelserna och teorierna om Cramer's V och bevara dem åt eftervärlden. Detta skulle kunna se ut såhär:
"Redan de gamla egyptierna kände till Cramer's V och dess speciella användningsområden. Cramer's V används som en slags nyckel till att mäta olika samband. I otaliga experiment använde de gamla egyptierna V:t för att räkna ut bästa formen på en pyramid, där de skulle lägga sin framlidna härskare som kallades Faraonen. Cramer's V hanterades som den hemlighet den var, och gick muntligen i arv från far till son. Under den stora sandstormen som skördade många dödsoffer på 200-talet före Kristus bröts den muntliga kedjan, och Cramer's V föll i djup glömska.
Begraven tillsammans med hieroglyfer, sfinxer och papyrusrullar verkade det som att Cramer's V aldrig skulle se solens ljus igen. Under medeltidens mörka era hade man inte heller några tankar på något sådant som egyptisk matematik. Ingen hade kunnat tro att Cramer's V skulle få sin återkomst på en liten kammare i 1940-talets Stockholm..."
(fortsättning följer)
Ibland fastnar jag i tankar om vad "Cramer's V" är, hur det uppkom långt före Kristus, glömdes bort för att återupptäckas under 1900-talet. Sådana stunder är som att syssla med automatisk skrift eller något - det är inte jag som formulerar mig, någon sköter detta åt mig och själv blir jag till en budbärare med den enda uppgiften att skriva ner berättelserna och teorierna om Cramer's V och bevara dem åt eftervärlden. Detta skulle kunna se ut såhär:
"Redan de gamla egyptierna kände till Cramer's V och dess speciella användningsområden. Cramer's V används som en slags nyckel till att mäta olika samband. I otaliga experiment använde de gamla egyptierna V:t för att räkna ut bästa formen på en pyramid, där de skulle lägga sin framlidna härskare som kallades Faraonen. Cramer's V hanterades som den hemlighet den var, och gick muntligen i arv från far till son. Under den stora sandstormen som skördade många dödsoffer på 200-talet före Kristus bröts den muntliga kedjan, och Cramer's V föll i djup glömska.
Begraven tillsammans med hieroglyfer, sfinxer och papyrusrullar verkade det som att Cramer's V aldrig skulle se solens ljus igen. Under medeltidens mörka era hade man inte heller några tankar på något sådant som egyptisk matematik. Ingen hade kunnat tro att Cramer's V skulle få sin återkomst på en liten kammare i 1940-talets Stockholm..."
(fortsättning följer)
onsdag 19 mars 2008
Förorten är fin på avstånd
Jag drömde att Adam Tensta frågade om mitt telefonnummer. Fast i drömmen såg han mest ut som Chris Brown, fast mycket fulare.
I vilket fall. Sen var jag tvungen att kolla upp avsnittet av Doreen 21:30 där han är med. Och som vanligt i de sammanhang han har valsat runt de senaste månaderna, lyckas han med konststycket att prata om sig själv utan att egentligen säga något. Han lutar sig tillbaka och vänder frågan tillbaka, låter den hänga i luften.
Kanske är det mest imponerande med killen inte de där låtarna som går nonstop på P3, utan att han tycks utnyttja musiksveriges fascination för förorten till synes på sina egna villkor. Från noll uppmärksamhet som Adam till hype som Adam Tensta, utan att falla i någon av de snillrika förortsfällor som gillras. Eller?
Adam Tenstas musik är mycket mera beats och produktioner än ord. Samtidigt har han tagit namnet Tensta just för laddningen och spänningen som ligger i ordet. Succén kanske var given från början: snygg, slickad och housig hiphop på engelska från en stilig kille med ett häftigt namn från ett exotiskt ställe på blå linjen.
För hiphop får gärna heta förort, så länge den inte låter förort. Alla vill liksom åt det där häftiga, den där magin som ska finnas i musik från förorten, men helst ska det inte höras på den var den kommer ifrån.
Förorten verkar vara finast på avstånd. Där är den exotiserad rakt upp och ner; drömlik, farlig och lite romantisk. Och det är fritt fram för allsköns journalister, liksom jag boendes långt därifrån, att ömsom skriva upp och skriva ner förorten efter humör; och ge den dess förutbestämda plats i TV och överallt.
I vilket fall. Sen var jag tvungen att kolla upp avsnittet av Doreen 21:30 där han är med. Och som vanligt i de sammanhang han har valsat runt de senaste månaderna, lyckas han med konststycket att prata om sig själv utan att egentligen säga något. Han lutar sig tillbaka och vänder frågan tillbaka, låter den hänga i luften.
Kanske är det mest imponerande med killen inte de där låtarna som går nonstop på P3, utan att han tycks utnyttja musiksveriges fascination för förorten till synes på sina egna villkor. Från noll uppmärksamhet som Adam till hype som Adam Tensta, utan att falla i någon av de snillrika förortsfällor som gillras. Eller?
Adam Tenstas musik är mycket mera beats och produktioner än ord. Samtidigt har han tagit namnet Tensta just för laddningen och spänningen som ligger i ordet. Succén kanske var given från början: snygg, slickad och housig hiphop på engelska från en stilig kille med ett häftigt namn från ett exotiskt ställe på blå linjen.
För hiphop får gärna heta förort, så länge den inte låter förort. Alla vill liksom åt det där häftiga, den där magin som ska finnas i musik från förorten, men helst ska det inte höras på den var den kommer ifrån.
Förorten verkar vara finast på avstånd. Där är den exotiserad rakt upp och ner; drömlik, farlig och lite romantisk. Och det är fritt fram för allsköns journalister, liksom jag boendes långt därifrån, att ömsom skriva upp och skriva ner förorten efter humör; och ge den dess förutbestämda plats i TV och överallt.
måndag 17 mars 2008
Två och en halv hypnos
En hel del tv-serier har en närmast hypnotisk effekt på mig. Jag vet att jag måste titta, men jag förstår inte varför. En av dessa tv-serier är "Two and a half men" med Charlie Sheen som går på trean varje vardag kl 19:00.
Jag antar att det är för Charlie Sheen, som liksom sin föregångare Michael J Fox i "Spin City" har den där pojkaktiga, samtidigt lite äckligt grabbiga, charmen som går rakt genom rutan och in i min amygdala.
"Two and a half men" kan bäst beskrivas som en otroligt grabbig serie med det förlåtande draget av en smart och snabb dialog. Och den lilla killen som spelar den mulliga sonen är en ännu oförstörd barnstjärna som verkligen kan leverera repliker. För att inte tala om hon som spelar Charlies hushållerska.
Annars känner du bäst igen den här serien på att Charlie Sheen ständigt går klädd i alldeles för syntetiska, fladdriga kortärmade skjortor och styva militärshorts, levandes ett åtråvärt slackerliv med ett glas bourbon i handen. Man vet inte riktigt vad han tjänar pengar på, han verkar i vilket fall klara sig bra.
Synd bara att den här serien bygger typ hälften av sina skämt på en sjukt sunkig och pinsam kvinnosyn. Men eftersom jag ser serien under hypnos så behöver jag inte ens ha överseende med det. Jag bara registrerar det ungefär som man tar in ett subliminalt budskap.
lördag 15 mars 2008
Orka
Jag orkar inte. Jag blir så trött.
Varje klass jag går i är ny och varje klass är densamma och jag är också samma som förut. Därför borde jag väl inte förvånas. Ändå gör jag det gång på gång.
Den här misstron mot feminismen. Det här ifrågasättandet av vikten av ett genusperspektiv. Få tycker att det är någon poäng att ha med ett genusperspektiv på kurser på universitetet, något som det är lag på men som ändå glöms bort. Gång på gång. Folk verkar istället tycka att det är "för mycket genus". Men vilken skola går de i? De måste gå i någon annan skola än jag. Jag letar och letar och tittar i hörnen och under sängen. Men, inget genusperspektiv här, inget genusperspektiv där.
Problemet ligger också högre upp. Universitetet har uppenbarligen misslyckats med att förklara VARFÖR det är viktigt att ha ett genusperspektiv, eller VAD ordet betyder. Folk tror att genus betyder "typ kvinnor". Och eftersom det är fult att vara feminist, fult att tala om jämställdhet, och ännu mer tabu att ifrågasätta varför män överallt tar mer plats än kvinnor, så är det ju fult med genus också. Så enkelt reducerar man ett för mig livsviktigt perspektiv till något som kan föraktas, ifrågasättas och förkastas.
Det är som de här som säger att samhället är jämställt. Vart bor de någonstans? Än en gång, jag vill flytta dit! Ge mig adressen! För det kan inte vara Sverige. Spelar ingen roll om man jobbar som vårdbiträde, läkare, journalist eller kassör. Kvinnor som grupp tjänar i genomsnitt 80% av vad män tjänar som grupp.
Men det är ju såklart alltid lättare att låtsas som om man är lika mycket värd. Det är lättare att intala sig själv att man har samma möjligheter. I alla fall tills man slår i glastaket. Kanske då att informationen går in.
För mycket genus? Var? När? Hur? Och var var jag då?
Varje klass jag går i är ny och varje klass är densamma och jag är också samma som förut. Därför borde jag väl inte förvånas. Ändå gör jag det gång på gång.
Den här misstron mot feminismen. Det här ifrågasättandet av vikten av ett genusperspektiv. Få tycker att det är någon poäng att ha med ett genusperspektiv på kurser på universitetet, något som det är lag på men som ändå glöms bort. Gång på gång. Folk verkar istället tycka att det är "för mycket genus". Men vilken skola går de i? De måste gå i någon annan skola än jag. Jag letar och letar och tittar i hörnen och under sängen. Men, inget genusperspektiv här, inget genusperspektiv där.
Problemet ligger också högre upp. Universitetet har uppenbarligen misslyckats med att förklara VARFÖR det är viktigt att ha ett genusperspektiv, eller VAD ordet betyder. Folk tror att genus betyder "typ kvinnor". Och eftersom det är fult att vara feminist, fult att tala om jämställdhet, och ännu mer tabu att ifrågasätta varför män överallt tar mer plats än kvinnor, så är det ju fult med genus också. Så enkelt reducerar man ett för mig livsviktigt perspektiv till något som kan föraktas, ifrågasättas och förkastas.
Det är som de här som säger att samhället är jämställt. Vart bor de någonstans? Än en gång, jag vill flytta dit! Ge mig adressen! För det kan inte vara Sverige. Spelar ingen roll om man jobbar som vårdbiträde, läkare, journalist eller kassör. Kvinnor som grupp tjänar i genomsnitt 80% av vad män tjänar som grupp.
Men det är ju såklart alltid lättare att låtsas som om man är lika mycket värd. Det är lättare att intala sig själv att man har samma möjligheter. I alla fall tills man slår i glastaket. Kanske då att informationen går in.
För mycket genus? Var? När? Hur? Och var var jag då?
onsdag 12 mars 2008
Din marockanska radio i Sverige!
De som utformade SR Metropol har kopierat ett redan välkänt koncept. Samma koncept har man nämligen kört med stor framgång sedan lång tid tillbaka i Marocko. Originalet är en radiokanal vid namn Radio 2M, även den public service, som varvar 50 cent med franska chansonger och klassisk arabisk musik. Det fina med Radio 2M är just den här spännande blandningen mellan gammalt och nytt, öst och väst, inhemsk och utländsk musik, mellan tradition och nytänkande.
Det är visserligen en fet blandning, men också ganska irriterande. Den kräver sin lyssnare, så att säga. Jag har inget emot SR Metropol, men originalet är mindre pretentiöst och garanterar dig också att få höra de senaste hitsen. Trodde ni SR Metropol var först med det här konceptet så trodde ni fel! Originalet kan man lyssna på här:
http://www.radio2m.fm/
http://se.delicast.com/radio/Marocko/Radio_2M
tisdag 11 mars 2008
"Kunder och arbetskamrater har sagt till mig att jag alltid verkar ha ett leende på läpparna."
Systembolaget söker sommarpersonal. Man söker via deras hemsida, lägger upp sitt CV och i slutet kommer några frågor. Den sista frågan lyder: "Anser du att Systembolagets monopol på vin- och spritförsäljning ska finnas kvar i Sverige?" Svarsalternativen är ja och nej. Efter att man skickat iväg alltihop får man ett automatiskt mailsvar med en inbjudan till ett test.
Frågorna är i formen av påståenden, som man besvarar med alternativ på en skala mellan "stämmer inte alls" upp till "stämmer exakt". Här är ett axplock av frågorna:
Kunder och arbetskamrater har sagt till mig att jag alltid verkar ha ett leende på läpparna.
Jag vill inte sänka takten, eftersom jag trivs med ett högt tempo.
Om någon är otrevlig mot mig, hjälper det att vara otrevlig tillbaka och att sätta dem på plats.
Andra människor frågar mig varifrån jag får all min energi.
Människor behöver inte bry sig om andra så länge de sköter sig själva.
Efter denna uppvärmning kommer ett antal frågor där man ska sätta sig in i ett antal beskrivna situationer, och ange hur man skulle handla i varje situation.
Du har nyss köpt en stereoanläggning och vill gärna spela på hög volym för att testa den. Du bor emellertid i en lägenhet som är mycket lyhörd. Du skulle:
1. Definitivt
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
spela din nya stereoanläggning på hög volym och njuta av musiken.
En kund kommer fram till dig och tilltalar dig på ett språk som du inte förstår. Du skulle:
1. Definitivt
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
använda gester för att visa att du inte förstår kunden.
1. Definitivt
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
Jag undrar vilka de vill sortera bort med det här testet. De icke läskunniga kanske?
Frågorna är i formen av påståenden, som man besvarar med alternativ på en skala mellan "stämmer inte alls" upp till "stämmer exakt". Här är ett axplock av frågorna:
Kunder och arbetskamrater har sagt till mig att jag alltid verkar ha ett leende på läpparna.
Om någon är otrevlig mot mig, hjälper det att vara otrevlig tillbaka och att sätta dem på plats.
Andra människor frågar mig varifrån jag får all min energi.
Människor behöver inte bry sig om andra så länge de sköter sig själva.
Efter denna uppvärmning kommer ett antal frågor där man ska sätta sig in i ett antal beskrivna situationer, och ange hur man skulle handla i varje situation.
Du har nyss köpt en stereoanläggning och vill gärna spela på hög volym för att testa den. Du bor emellertid i en lägenhet som är mycket lyhörd. Du skulle:
1. Definitivt
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
spela din nya stereoanläggning på hög volym och njuta av musiken.
En kund kommer fram till dig och tilltalar dig på ett språk som du inte förstår. Du skulle:
1. Definitivt
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
använda gester för att visa att du inte förstår kunden.
| Du går längs gatan och ser ett barn som tappat sin glass och som gråter. Du skulle: |
2. Troligtvis
3. Eventuellt
4. Troligtvis inte
5. Definitivt inte
| fortsätta att promenera som om ingenting hänt. |
Jag undrar vilka de vill sortera bort med det här testet. De icke läskunniga kanske?
lördag 8 mars 2008
Tvåsamhet
För mig kan det här med tvåsamhetsnormen kännas som en dammsugare där munstycket är bortplockat. Där sugs människor med full kraft upp i det där röret och försvinner in i dammsugarens mystiskt mörka innanmäte. Och själv går jag omkring och sopar, typ.
Men det är inte ens halva sanningen. För tvåsamhetsnormen är just en norm, eller en ideologi, en religion och framförallt en politik. Det är inte jag som har kommit på det där med att den romantiska, heterosexuella kärleken har fått ersätta religionen i vår kultur, men den som kom på det var smart.
Verkligheten ser annorlunda ut än religionen. Mer än hälften av alla hushåll i Sverige består enligt diagrammet ovan av personer som inte ingår i termen "sambor". Det kan också sägas såhär:
Det tål att sägas igen: ensamhushåll står för majoriteten av alla hushåll i Sverige. Vilket betyder att den som är ensamstående knappast står ensam.
Det tål att tänkas på när man dagligen översköljs av reklam för olika matchmaking-sajter och filmer där romantik är religion. Det tål att tänkas på när samhällets självklara antagandet om människor, framförallt kvinnor, som inte lever i en heterosexuell traditionell parrelation, är misslyckade och helst av allt vill "träffa någon". Det tål att tänkas på nästa gång du som tjej får frågan "har du pojkvän?"
(Översta diagrammet från denna veckas Arbetaren, undre från SCB.se)
onsdag 5 mars 2008
Facebook ser mig inte alls
Det var ju mycket snack för ett tag sedan om hur lite integritet man har på Facebook. Jag tänker till exempel på det här med att Facebook skulle samla en massa information om mig och min livssituation genom mina mail, vad som står på min "vägg", vilka vänner man har och vad man skriver in för status i den där fåniga rutan. Sedan skulle de använda den för att skräddarsy sin reklam för just mig, och på så sätt sälja dyra annonsplatser.
Jag vet inte hur ni har det med er reklam, men på min Facebook-sida annonserar bara två företag. De har en liten ruta till vänster om där man skriver in mailen, och är som följer:
1. Toppik kur mot håravfall. Det är en före- och efterbild på en kvinna med lite tveksam uppsyn som tappat håret och fått det tillbaka.
2. En annons från den kristna sajten Min Tro.
För det första har jag hår så det räcker och blir över. För det andra är jag faktiskt rätt ointresserad av kristendomen (utom den som visas på Öppna Kanalen). Jag brukar heller inte skriva meddelanden om vare sig håravfall eller kristendom.
Jag undrar lite hur de tänkte där..?
Jag vet inte hur ni har det med er reklam, men på min Facebook-sida annonserar bara två företag. De har en liten ruta till vänster om där man skriver in mailen, och är som följer:
1. Toppik kur mot håravfall. Det är en före- och efterbild på en kvinna med lite tveksam uppsyn som tappat håret och fått det tillbaka.
2. En annons från den kristna sajten Min Tro.
För det första har jag hår så det räcker och blir över. För det andra är jag faktiskt rätt ointresserad av kristendomen (utom den som visas på Öppna Kanalen). Jag brukar heller inte skriva meddelanden om vare sig håravfall eller kristendom.
Jag undrar lite hur de tänkte där..?
tisdag 4 mars 2008
Jag har skaffat mig en låtsasförälder
Känns vuxenlivet tungt och svårt? Är din omgivning full av folk med bra föräldrar och fungerande familjer som blir en ständig och smärtsam påminnelse om din egen svåra uppväxt? Är du den enda i bekantskapskretsen utan tillgång till en vettig förälder? Då har TBHL lösningen för dig - låtsasföräldern!
Sedan jag skaffade mig en låtsasförälder har livet blivit mycket ljusare! Min låtsasförälder heter "Mollgan Cherqaoi" och tycker att jag är jättebra. Det är en förälder som bara jag kan se. Istället för konturer har den streckade linjer.
När jag är förkyld och har feber kommer låtsasföräldern hem till mig, kokar te och säger att jag ska dricka C-vitaminbrus. Om jag har klarat en tenta säger låtsasföräldern "det var bra gjort!" och ger mig en klapp på axeln. När jag berättar om mina författardrömmar ler låtsasföräldern uppmuntrande och säger "Det kan vara tufft att lyckas, men det ska nog gå bra ska du se!"
Alltid när jag ska flytta hjälper låtsasföräldern till och bär alla tunga saker. Soffa, säng, jättestor tv - inget är för tungt för låtsasföräldern. Låtsasföräldern har körkort och bil och kör gärna omkring mina grejer. Om jag till exempel har varit utomlands kommer låtsasföräldern och hämtar mig i bilen på Arlanda. Och om jag skulle råkas synas i media blir låtsasföräldern väldigt stolt och berättar för mormor, farfar och alla andra.
Och när jag var liten var jag, låtsasföräldern, barn nummer 2 och förälder nummer 2 på Euro Disney Resort i Paris. Det var efter att jag hade vunnit en resa för 2 vuxna + 2 barn i Kalle Anka-tidningen.
Låtsasföräldern ställer alltid upp, håller vad den lovar och har bara mitt bästa för ögonen. Skaffa en låtsasförälder du med!
Sedan jag skaffade mig en låtsasförälder har livet blivit mycket ljusare! Min låtsasförälder heter "Mollgan Cherqaoi" och tycker att jag är jättebra. Det är en förälder som bara jag kan se. Istället för konturer har den streckade linjer.
När jag är förkyld och har feber kommer låtsasföräldern hem till mig, kokar te och säger att jag ska dricka C-vitaminbrus. Om jag har klarat en tenta säger låtsasföräldern "det var bra gjort!" och ger mig en klapp på axeln. När jag berättar om mina författardrömmar ler låtsasföräldern uppmuntrande och säger "Det kan vara tufft att lyckas, men det ska nog gå bra ska du se!"
Alltid när jag ska flytta hjälper låtsasföräldern till och bär alla tunga saker. Soffa, säng, jättestor tv - inget är för tungt för låtsasföräldern. Låtsasföräldern har körkort och bil och kör gärna omkring mina grejer. Om jag till exempel har varit utomlands kommer låtsasföräldern och hämtar mig i bilen på Arlanda. Och om jag skulle råkas synas i media blir låtsasföräldern väldigt stolt och berättar för mormor, farfar och alla andra.
Och när jag var liten var jag, låtsasföräldern, barn nummer 2 och förälder nummer 2 på Euro Disney Resort i Paris. Det var efter att jag hade vunnit en resa för 2 vuxna + 2 barn i Kalle Anka-tidningen.
Låtsasföräldern ställer alltid upp, håller vad den lovar och har bara mitt bästa för ögonen. Skaffa en låtsasförälder du med!
måndag 3 mars 2008
En dag på hotellhemmet
Klockan 6:45 väcks jag av ett par dova knackningar på dörren och föreståndarinnans barska röst: "Uuuppstigning!"
Jag släpar mig ur sängen och gnuggar mig i ögonen. "Är det redan morgon", tänker jag i mitt stilla sinne. Sömndrucken går jag till tvättstället och tvättar mig i ansiktet och bakom öronen. Den spruckna spegeln ovanför handfatet avslöjar trots halvdunklet ett par mörka ringar under ögonen. Jag drar upp persiennerna och tittar missmodigt ut över en regnvåt bakgata någonstans i Stockholm.
På väg ut i korridoren möter jag Lasse och Strinkan. "Blev det sent igår eller?" frågar Strinkan menande. Jag drar på smilbanden. "Inte värre än för dig, din sjusovare". Lasse och Strinkan skrattar till och vi går i samlad tropp till frukostrummet.
I kön till kantinen med gröt stöter jag på Linkar-Lena. "Åh nej, inte idag!" tänker jag bestört. "Hörru Snuffe!" skriker hon i mitt öra. Jag blundar och vänder mig mot henne. "Godmorgon Lena", säger jag och sväljer hastigt. "Mina förti bagis, vart har du dom nånstans, va? Börjar bli dags att betala om du inte ska få smaka kryckan!" Hon hötter åt mig med kryckan och det yr av spott från hennes rynkiga mun. "Ikväll, Lena, inte senare än ikväll. Det är löning idag, jag ordnar det" säger jag stelt. "Bäst för dig det!" spottar hon och linkar vidare mot sitt vanlig bord. Lasse och Strinkan tittar på mig och skakar på huvudet. Jag avböjer att kommentera händelsen och vi sätter oss och äter, mestadels under tystnad.
Efter frukost går vi och köper pilsner. Tillbaka på hotellhemmet gömmer vi pilsnern i rockärmen när vi går förbi föreståndarinnans fönster. Om hon fick se oss skulle det bli liv i luckan. Det har börjat regna, men man får hoppas att det klarnar upp under eftermiddagen.
(...)
Jag släpar mig ur sängen och gnuggar mig i ögonen. "Är det redan morgon", tänker jag i mitt stilla sinne. Sömndrucken går jag till tvättstället och tvättar mig i ansiktet och bakom öronen. Den spruckna spegeln ovanför handfatet avslöjar trots halvdunklet ett par mörka ringar under ögonen. Jag drar upp persiennerna och tittar missmodigt ut över en regnvåt bakgata någonstans i Stockholm.
På väg ut i korridoren möter jag Lasse och Strinkan. "Blev det sent igår eller?" frågar Strinkan menande. Jag drar på smilbanden. "Inte värre än för dig, din sjusovare". Lasse och Strinkan skrattar till och vi går i samlad tropp till frukostrummet.
I kön till kantinen med gröt stöter jag på Linkar-Lena. "Åh nej, inte idag!" tänker jag bestört. "Hörru Snuffe!" skriker hon i mitt öra. Jag blundar och vänder mig mot henne. "Godmorgon Lena", säger jag och sväljer hastigt. "Mina förti bagis, vart har du dom nånstans, va? Börjar bli dags att betala om du inte ska få smaka kryckan!" Hon hötter åt mig med kryckan och det yr av spott från hennes rynkiga mun. "Ikväll, Lena, inte senare än ikväll. Det är löning idag, jag ordnar det" säger jag stelt. "Bäst för dig det!" spottar hon och linkar vidare mot sitt vanlig bord. Lasse och Strinkan tittar på mig och skakar på huvudet. Jag avböjer att kommentera händelsen och vi sätter oss och äter, mestadels under tystnad.
Efter frukost går vi och köper pilsner. Tillbaka på hotellhemmet gömmer vi pilsnern i rockärmen när vi går förbi föreståndarinnans fönster. Om hon fick se oss skulle det bli liv i luckan. Det har börjat regna, men man får hoppas att det klarnar upp under eftermiddagen.
(...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
