Beat 'em up

Din kampsportstränare är artig, välkomnande och vill gärna ge dig en bra deal. Han är en han, mellan 1.70 och 1.75 cm lång, och inte riktigt så muskulös som du trodde han skulle vara. Om du tittar noggrannt har han kanske en kulmage eller är åtminstone lite lönnfet. Det förvånar dig lite, men på något sätt känns det ändå betryggande.

Din kamsportsträningslokal ligger inte riktigt mitt i stan men nästan, i en källarlokal på en lite undanskymd bakgata. Där luktar det gammal svett, rören är trasiga och duschen är bara nästan ren. Du får börja i nybörjargruppen, på uppvärmningen visar tränaren grundteknikerna.

Tränaren sparkar och parerar slag och han gör det snabbt, effektivt men ändå återhållsamt. Ett kort ögonblick tänker du "om jag trycker på den här knappen så gör han en sån där hög spark till". Sedan kommer du på dig själv, du är faktiskt inte inne i Double Dragon eller Final Fight, det här är tydligen på riktigt.

Det är din kompis som har dragit med dig, eller så hade du inga kompisar och behövde någonstans att vara för att hålla tankarna borta från allt det där du inte kan sluta tänka på. Du kanske träffar någon där som säger till dig att; "min tjej dumpade mig och nu var det som att jag valde mellan flaskan och thaiboxningen". Du kanske ser den personen där varje dag, flåsande, genomsvettig. Och du känner igen dig i honom.

Du känner igen dig i honom när du förtvivlat försöker hålla mitzarna rätt, du känner igen dig i honom när du nästan börjar gråta av trötthet, du känner igen dig i honom när du inte orkar slå tillbaka mer. Du känner igen dig i honom när han säger, "jag känner mig som en klyscha".