Jag har varit här förut. Det må ha varit andra stigar, andra hus, andra portar och jag hade också andra nycklar, men jag har varit här förut.
Det var revor i tapeten, lätt att få tvättid, svårt att få tvättid, andra grannar, samma grannar, andra bussar, andra tunnelbanor, andras vanor.
Det var andras regler, andras åsikter, andras åsikter över mitt huvud. Men jag har varit här förut. Jag gick omkring här med mina jävla ica-kassar med clementiner och gudvetvad.
Jag räknade mina steg, halkade på snön, min tvätt fastnade i centrifugen och jag blev utelåst från tvättstugan. Jag lurpassade därutanför och väntade på en chans att komma in, eller ut, jag hoppade på bussen i farten och undkom med nöd och näppe att bli överkörd.
Jag gick omkring där som i en dvala, jag hade ingen aning om världen utanför; visste ingenting om nutidshistoria, dåtid, forntid, min namne och fan och hans moster.
Jag vaknade varje morgon med huvudvärk och en ny frisyr framför spegeln, ibland tog jag stadigt tag om en sax och omformade mig själv.
Jag funderade inte så mycket på livet tror jag men jag, jag tror jag tänkte på det här med jeansmodeller, jeansmärken och varför tjejerna i min klass hade så persikolen hy när jag såg så jävla glåmig ut.
På somrarna jobbade jag på cykel, jag gick upp före bussen började gå och hälsade på ekorrar på vägen, tallarna talade till mig men det var ingen ursäkt att komma försent; mellanchefen kom och sa till mig på sitt besvärade sätt, han ville inte ha något besvär.
Jag klarade allt fastän inget var klart för mig, jag sorterade och delade ut all post i vagnarna, jag minns att jag klarade alla kurser utan att komma ihåg något.
Böckerna står i bokhyllan och tittar på mig, ibland anklagande, oftast tysta och stumma.
Jag har varit här förut, det såg likadant ut och inte alls, jag hörde mina grannar bråka eller gå på toaletten, jag rullade runt på en mjuk matta i vardagsrummet, jag åt knäckebröd i soffan och fick bannor, jag tvättade all tvätt som inte var min, jag hade Försvarets gympadojor på mig.
Jag hade precis som nu en garderob som var jättestor, klädd i oemotståndligt blommig tapet, jag hade kunnat kliva in där och aldrig komma ut, vara nöjd just så, just där, men nu, nu nöjer jag mig med att fylla den med mina kläder.
Jag vet att jag har varit här förut, jag var här, jag lovar, jag var aldrig borta, never gone, alltid här.
söndag 13 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar