Jag hade en gång en kaftan

Jag hade en gång en svagt ljusgrön kaftan. Den var utan huva, hade korta ärmar och broderier och små mjuka knappar runt öppningen vid halsen. Jag var fem år och ville ha på mig kaftanen när vi skulle gå till Solna Centrum.

Min mamma sa att det inte gick för sig, att det skulle se jättekonstigt ut. Jag minns det som att jag inte insisterade.

Nuförtiden äger jag ingen kaftan. Om jag hade en skulle jag teoretiskt sätt kunna ha på mig den på väg till Solna Centrum, eftersom min mamma inte längre bestämmer vad jag ska ha på mig.

Problemet är bara att nu vill jag inte ha på mig kaftan, för jag vet att jag skulle känna mig utklädd och uttittad. Slutsatsen är att jag borde ha fått chansen att ha på mig kaftanen i Solna Centrum när jag var fem, eftersom jag var lyckligt ovetande om detta då.