Whitney Houston-komplexet

För ett tag sedan fick jag en tvångstanke om att permanenta håret. Jag har tjockt hår, något som anses åtråvärt, men när man har det är det inte direkt nån fest. Då tänkte jag att det vore ju roligt att ha krulligt hår så skulle det i alla fall bli jättestort.

Jag berättade för en kompis om min tanke, och försökte förklara hur jag ville ha håret; typ smålockigt, sa jag. "Jaha", sa min kompis, "det handlar om ett Whitney Houston-komplex det här". Och det var först när hon sa det som jag insåg att det var precis vad det handlade om. Shame on a wigga!

I skrivandes stund undrar jag också om jag kanske har ett Kinky Afro-komplex, eftersom jag skriver om det här? Men jag är alldeles för rädd för att inte vara politiskt korrekt. Jag har läst Oivvio Polites "White like me" och insupit vartenda ord, ändå undrar jag om det är rasistiskt av mig att vilja ha krulligt hår?

När jag åker till Marocko berömmer de mitt hår för att det är så rakt. Men när jag var hos min frisör senast försökte hon mycket snyggt att övertyga mig om att rakpermanenta håret, "så att det inte ska expandera så mycket". Inte ens som vit med hyfsat rakt hår är det tillräckligt rakt, alltså. Det kan alltid bli rakare!

Men okej. Jag åkte till Berlin och permanentade håret. Det är något med momsen där, det är billigare att gå till frisören. Vi slog upp vad permanenta håret heter på tyska - "dauerwellen machen". Sedan gick jag till ett dyrt ställe i Prenzlauer Berg (tänk Nytorget fast size XXL, hypat kvarter i före detta Östberlin) och var sjukt nervös innan.

Men jag hade nog inte tänkt igenom det tillräckligt. Det föll sig så att jag sa till frisören att jag ville ha "stora, naturliga" lockar. Jag vet inte vad som flög i mig. Jag menar, som att det skulle vara mer naturligt med stora lockar?! Sedan pekade jag på ett par bilder med några vita tjejer med Hollywood-frisyrer. När jag låg bakåtlutad över handfatet och frisören plockade bort spolarna ur håret på mig, ekade India Aries "I am not my hair" i mitt huvud som en tvångstanke, fast jag generat försökte få stopp på den. Och jag kände mig så töntig, och liksom skyldig på något sätt.

Jag kom ut från frisersalongen 94 euro fattigare, och med lite vågigare hår än förut. Lite större, med en liten aning mer potential att expandera.