Om att bo på anstalt (del femtioelva)

Kommer hem lördag natt och kan inte hitta nyckeln. Jag måste ha tappat den någonstans mellan Stadshagen och Medborgarplatsen. Det kommer några grannar som släpper in oss i porten.

Vi kommer inte längre och nu sliter jag mitt hår.

Jag har följt hotellhemmets regler och inte kopierat min nyckel, jag har bara en och nu är den borta.

I receptionen, öppen måndag till fredag, finns en dator. Där står det att man kan ringa något som heter jourenheten på ett mobilnummer, och så kommer det någon och låser upp för 200 kronor. Jag ringer. En man svarar. Han kan komma om en kvart och låsa upp, säger han, men absolut inte låna ut någon nyckel över helgen.

Om en kvart kommer det faktiskt någon, en fåordig man med en stor telefon på bröstet och många nycklar. Han kollar på mitt leg, hämtar extranyckeln till min lägenhet som tydligen finns att hämta i receptionen och låser upp min dörr.

-Fan vilken tur vi hade, om du hade bott i Alby hade du fått slå sönder fönstret för att komma in, det brukar man göra, eller vänta halva natten på en låssmed som tar två och fem. Tvåhundra, det är ju billigt ändå.
-Ja, någon nytta ska jag väl ha av att bo på anstalt.