Myndig, myndigare, myndighet

Det slår aldrig fel. För varje ämne jag skriver en artikel om, finns det en myndighet som har just det ämnet som specialitet. Och om det inte skulle finnas just en myndighet, finns det en institution på universitetet eller liknande. Statistiken hämtar jag från SCB, och där deras statistik tar slut tar Stockholms stads utrednings- och statistikkontor AB vid.

Så också för mina käpphästar bostadspolitik och segregation.

Det är inte utan att jag känner mig uppgiven. För det finns hur mycket forskning som helst på vilka konsekvenser bristen på bostadspolitik får: man bygger bara för medelklassen. Jag intervjuade en professor i sociologi som rakt ut sa "Man har tappat tron på att man kan styra bostadspolitiken och bostadsproduktionen. Och det beror till stor del på den nyliberala kritiken mot miljonprogrammet, för efter den har allt som har med reglering att göra fått en dålig klang."

Det absurda är just det att det finns myndigheter som ska syssla med saker som regeringen inte bryr sig om längre - oavsett färg. De forskar hur mycket som helst på hur det ligger till, de kartlägger i all oändlighet, och ingenting händer.

Men full koll och kontroll på läget har de, genom ett otal myndigheter och statligt finansierade institut. Jag förstår inte riktigt vitsen med det. Om nu inte vitsen är övervakning och kontroll för sakens egen skull, och det är ju alltid intressant för regeringar - oavsett färg.