Fullt upp

Det finns ett ideal som jag har svårt att förhålla mig till. Och det är det här med att ha "fullt upp".

Och att det ställs för höga krav på människor i dagens samhälle har jag hört till leda i tidingar och tv-program - det här med att vi ska ha så perfekt jobb, perfekt fritid, perfekta relationer, perfekt kropp och så vidare.

Men trots att det mantrat upprepas är det som att diskussionen avstannar innan den tagit fart. Sällan eller aldrig följs konstaterandet om att det finns en hets kring att ha ett perfekt liv, med någon strukturell analys eller något riktigt ifrågasättande. För varför i helvete ska man ha så fullt upp? Var ligger egenvärdet i att alltid ha ett pressat schema?

Om jag ska vara ärlig känner jag inte särskilt många människor som på riktigt tar avstånd från det där. Jag lyckas inte direkt heller med det. Jag och mina vänner må ha hur mycket strukturanalys som helst, sedan sitter vi ändå där och mår dåligt för att vi inte gör mer. Alternativt är helt utslagna för att vi gjort för mycket.

Det är inte menat som en diss mot någon. Man gör så gott man kan och jag är den första att erkänna att det är sjukt svårt att bryta mot normerna i samhället.

Men ändå. Det är ju faktiskt helt stört. Och det säger jag framförallt för att för mig är det fysiskt omöjligt att hålla det tempo som många i min närhet gör.

Det är en sak när man är tvungen att ha mycket att göra, för att man måste försörja sig. Det är svårt att klara sig på CSN, och måste man jobba så måste man, det är självklart och jag har all respekt för det.

Men. Ofta gör folk så mycket mer än det. Det är engagemang i något, det är fritidsintressen, det är träning och det är det ena med det tredje. Jag räknar och räknar och förstår inte var de får de där timmarna ifrån. När gör de allt det där? Och framförallt, när vilar de upp sig?

Själv har jag svårt att ens hinna med skolan. Och när jag hunnit med den, är jag så slut i huvudet att jag inte orkar göra så mycket mer.

Hur fan gör folk? Har de kanske två kroppar som de alternerar med? En som sover och hämtar krafterna hemma, medan den andra flänger omkring utan rast och utan ro.

Med största sannolikhet inte, men i vilket fall som helst har jag sedan länge förlorat kampen om att nå upp till idealet. Jag antar att jag är född i fel tid.