Jag har gått omkring och blivit provocerad av Världens barn-galan, och som vanligt haft dåligt samvete för det. Att "vara emot" välgörenhet är liksom inte helt PK.
Men det jag inte förstår är hur man kan tro att välgörenhet ska hjälpa ANDRA länder ur förtryck och fattigdom, när det var helt andra faktorer som gjorde att Sverige har det förhållandevis bättre idag.
Det var nämligen ARBETARRÖRELSEN och FACKFÖRENINGAR och KVINNOKAMP som gjorde att du och jag och våra barn slipper arbeta i Nike-fabriken för typ 600 svenska kronor i månaden. (Det och att Sverige inte blev kolonialiserat, utan sysslade med lite kolonialism själv.)
Jag slipper formulera vad jag har emot välgörenhet, Johan Croneman har redan gjort det här.
måndag 13 oktober 2008
fredag 10 oktober 2008
Med eller utan Backstreet Boys
Om jag fick leva om mina tidiga tonår, skulle jag ha gjort mycket annorlunda. Mest av allt önskar jag att jag hade varit utåtagerande istället för inåtagerande.
I populärkulturella termer betyder det att jag inte alls skulle ha fastnat för Smashing Pumpkins och Manic Street Preachers. Soundtracket till min högstadietid skulle inte ha varit Suedes "Beautiful Ones" eller Pulps "Misfits", och jag skulle inte ha haft en crush på Thom Yorke, sångaren i Radiohead.
Istället skulle jag ha älskat Backstreet Boys. Jag skulle ha valt en favorit (Howie Dorough), tapetserat väggarna i mitt rum (nu vet jag att jag inte skulle ha fått göra det, men ändå) med posters, köpt varje nummer av Okej och blivit bundis med tjejen i min klass som fastnade för alla nya pojkband på löpande band.
Jag skulle ha blivit ett seriöst fan, och kanske ha blivit intervjuad av Fredrik Strage till hans bok. Jag skulle ha varit seriöst förälskad i Howie och haft en scrapbook med foton, konsertbiljetter och tidningsartiklar.
Men tyvärr blev det inte så. Jag får nöja mig med att ha deras Greatest Hits på repeat och posta deras fantastiska genombrottshit "Get down".
Notera hur gästrapparen flyger omkring som ett hologram i luften och sparkar - notera hur han lämnar över rap-stafettpinnen till AJ McLean, hör hur AJ rappar!
Missa inte heller kameravinklarna. Se hur BSB skrevar mot kameran i glansiga jackor, pösiga byxor och stora kängor - så 1996. Kläderna är verkligen jättefula, trots det blir jag sugen på att inventera närmaste Humana Second Hand och köpa en likadan outfit.
Och framförallt. Dansen. Fantastiskt.
torsdag 9 oktober 2008
Hej folkhem!
Idag när jag kom in i entrén i mitt hus, såg jag en rosa lapp med med följande meddelande:
Café Stadshagen öppnar månadg 13/10 på våning 1. Vi har öppet mellan 8-9 och serverar frukost till självkostnadspris.
Jag blev mycket glad, och vill härmed tacka Stiftelsen Hotellhem i Stockholm för detta initiativ!
Jag vill sända ett särskilt tack till deras styrelse, som bestämmer vilka krav man ska ställa för att få skriva kontrakt på en lägenhet i mitt hus. För att få bo här och njuta denna frukost på Café Stadshagen (med kaffe, te, smörgåsar osv) krävs som bekant fast inkomst (inga timvikariat godkänns!) eller borgenär, inga betalningsanmärkningar, inga skulder, full sysselsättning och referens från tidigare boende.
Jag tycker att Stiftelsen Hotellhem i Stockholm visar prov på en härlig folkhemsanda! De bjuder gärna på frukost - men först måste man gå från tärande till närande.
Eller från utanförskap till innanförskap, som det heter på nyspråk.
Vi ses på måndag på våning 1 mellan 8:00 och 9:00! Glöm inte legitimation och anställningsbevis!
Café Stadshagen öppnar månadg 13/10 på våning 1. Vi har öppet mellan 8-9 och serverar frukost till självkostnadspris.
Jag blev mycket glad, och vill härmed tacka Stiftelsen Hotellhem i Stockholm för detta initiativ!
Jag vill sända ett särskilt tack till deras styrelse, som bestämmer vilka krav man ska ställa för att få skriva kontrakt på en lägenhet i mitt hus. För att få bo här och njuta denna frukost på Café Stadshagen (med kaffe, te, smörgåsar osv) krävs som bekant fast inkomst (inga timvikariat godkänns!) eller borgenär, inga betalningsanmärkningar, inga skulder, full sysselsättning och referens från tidigare boende.
Jag tycker att Stiftelsen Hotellhem i Stockholm visar prov på en härlig folkhemsanda! De bjuder gärna på frukost - men först måste man gå från tärande till närande.
Eller från utanförskap till innanförskap, som det heter på nyspråk.
Vi ses på måndag på våning 1 mellan 8:00 och 9:00! Glöm inte legitimation och anställningsbevis!
onsdag 8 oktober 2008
Lättlunch
Idag lärde jag mig vad en "lättlunch" är för något. Det är inte en luftig baguette med lite ost och krispig sallad, utan en lättlunch är några öl på torget vid parkbänkarna.
Dålig mottagning
Igår ringde en vän på mobilen och ville prata om något viktigt. Som vanligt fick jag dålig mottagning just när det var som viktigast och hälften av vad hon sa försvann i brus. Som tur är har jag nu skaffat fast telefon för sådär fjärde gången i mitt liv, just på grund av att det är sjukt dålig mottagning i mitt hus. Min vän ringde upp på hemtelefonen, och vi kunde prata vidare. Tills hennes mobil laddade ur sig och allt blev tyst.
Sånt där hände liksom inte förr. Alla hade fast telefon, man kunde ringa till varandra, man kunde prata tills örat blev rött. Samtalen gick genom trådar som man än idag kan se bölja fram längs vägar och skogar. Och telefonerna kunde aldrig laddas ur, för de behövde inte ens el.
Jag ringde till Tele2 en gång för att klaga på den dåliga täckningen i min lägenhet. "Det står att jag har fem pluppars mottagning men mina samtal bryts ändå!", sa jag till dem. Kundtjänsten på Tele2 brukar vara hjälpsam, men i det här fallet var de översvallande hjälpsamma. De frågade om min adress. Sedan sa de att de skulle ringa till en tekniker som skulle rikta om mobilmasten som närmast mitt hus, så skulle jag få bättre täckning sedan.
Men det var här jag började bli inte så lite misstänksam. Som om de skulle rikta om masten för att en enda stackars kund ringer och klagar! Riktigt så dum är jag inte att jag går på det. Och vad skulle de som fick masten riktad från sig säga då? Då skulle väl rimligtvis deras täckning bli sämre? Och det måste väl vara jättesvårt och ganska dyrt att rikta om en mobilmast, det är väl inget man gör sådär på en kafferast?
Jag hade gärna trott på dem, men det där lät för bra för att vara sant. De drog en vals, om än en bra sådan. Och mycket riktigt är min mottagning lika dålig idag, fastän det har gått ett halvår sedan Tele 2 lovade rikta om masten.
Sånt där hände liksom inte förr. Alla hade fast telefon, man kunde ringa till varandra, man kunde prata tills örat blev rött. Samtalen gick genom trådar som man än idag kan se bölja fram längs vägar och skogar. Och telefonerna kunde aldrig laddas ur, för de behövde inte ens el.
Jag ringde till Tele2 en gång för att klaga på den dåliga täckningen i min lägenhet. "Det står att jag har fem pluppars mottagning men mina samtal bryts ändå!", sa jag till dem. Kundtjänsten på Tele2 brukar vara hjälpsam, men i det här fallet var de översvallande hjälpsamma. De frågade om min adress. Sedan sa de att de skulle ringa till en tekniker som skulle rikta om mobilmasten som närmast mitt hus, så skulle jag få bättre täckning sedan.
Men det var här jag började bli inte så lite misstänksam. Som om de skulle rikta om masten för att en enda stackars kund ringer och klagar! Riktigt så dum är jag inte att jag går på det. Och vad skulle de som fick masten riktad från sig säga då? Då skulle väl rimligtvis deras täckning bli sämre? Och det måste väl vara jättesvårt och ganska dyrt att rikta om en mobilmast, det är väl inget man gör sådär på en kafferast?
Jag hade gärna trott på dem, men det där lät för bra för att vara sant. De drog en vals, om än en bra sådan. Och mycket riktigt är min mottagning lika dålig idag, fastän det har gått ett halvår sedan Tele 2 lovade rikta om masten.
söndag 5 oktober 2008
Gud i P1
Den kristna Guden är i P1. Varje söndag talar han till oss genom en utvald gudstjänst någonstans i landet. Och varje dag klockan tolv på dagen ringer han i en klocka, klämtandet hörs tydligt i min radioapparat. Låtom oss bedja! Fader Vår! Amen! Kärleksbudskap! Nåd! Gudomlighet! Jesus Kristus!
Vad Gud har att göra i public service-radio är dock lite oklart för mig. Varför ska jag lyssna till detta? Förutom att det är helt förkastligt att en så kallat obunden radiokanal gör reklam för Svenska kyrkan, har jag ett rent personligt bekymmer med detta.
Och det är att jag är så lättpåverkad. Gudstjänsten i P1 är en sekt för mig, och jag är en typiskt jagsvag personlighet som låter mig lockas med löften om godis och kärlek.
Idag var dessutom Göran Greider med i programmet och läste en text av Dan Andersson. Sen behövs det bara att Helle Klein dyker upp nån gång och jag kommer aldrig förmå mig att gå ur Svenska kyrkan som jag egentligen borde. Rent principiellt alltså.
Kristen gudstjänst i P1 är självklart, konfessionellt och tar plats på ett sätt som är riktigt provocerande. Minoritetsreligioner dyker upp som kuriosa - man hälsar på i det judiska nyåret i matprogrammet Meny, man berättar lite om ramadan. När det handlar om judendomen och islam i P1, är det alltid på ett journalistiskt sätt. Det är hej och hå, här hälsar vi på hos en minoritet, titta vilken god mat de äter!
Islam och judendomen är förpassat till UR-programmen, medan kristendomen brer ut sig på bästa sändningstid. Är inte det lite konstigt?
Jag har funderat på det där. Förut tänkte jag att det vore väl i så fall inte mer än rätt att sända även böneutropen i som de gör i en del muslimska länder. Men sedan har jag insett att problemet handlar om mer än en rättviseaspekt i vilka religioner som syns och inte syns. Det handlar ju om att det borde vara självklart att ha en icke-konfessionell radio.
Jag tycker man borde ta bort den jävla gudstjänsten i P1. För det här måste ju medföra ändå medför en del så kallat journalistiskt etiska problem. För hur mycket kan man granska Svenska kyrkan om man samtidigt låter dem ha egna program? Det är väl av den anledningen man inte har reklam, att man ska vara oberoende. Hur kan man i så fall försvara att man gör en massa reklam för vår före detta statsreligion? Jag tycker det är mycket märkligt.
Vad Gud har att göra i public service-radio är dock lite oklart för mig. Varför ska jag lyssna till detta? Förutom att det är helt förkastligt att en så kallat obunden radiokanal gör reklam för Svenska kyrkan, har jag ett rent personligt bekymmer med detta.
Och det är att jag är så lättpåverkad. Gudstjänsten i P1 är en sekt för mig, och jag är en typiskt jagsvag personlighet som låter mig lockas med löften om godis och kärlek.
Idag var dessutom Göran Greider med i programmet och läste en text av Dan Andersson. Sen behövs det bara att Helle Klein dyker upp nån gång och jag kommer aldrig förmå mig att gå ur Svenska kyrkan som jag egentligen borde. Rent principiellt alltså.
Kristen gudstjänst i P1 är självklart, konfessionellt och tar plats på ett sätt som är riktigt provocerande. Minoritetsreligioner dyker upp som kuriosa - man hälsar på i det judiska nyåret i matprogrammet Meny, man berättar lite om ramadan. När det handlar om judendomen och islam i P1, är det alltid på ett journalistiskt sätt. Det är hej och hå, här hälsar vi på hos en minoritet, titta vilken god mat de äter!
Islam och judendomen är förpassat till UR-programmen, medan kristendomen brer ut sig på bästa sändningstid. Är inte det lite konstigt?
Jag har funderat på det där. Förut tänkte jag att det vore väl i så fall inte mer än rätt att sända även böneutropen i som de gör i en del muslimska länder. Men sedan har jag insett att problemet handlar om mer än en rättviseaspekt i vilka religioner som syns och inte syns. Det handlar ju om att det borde vara självklart att ha en icke-konfessionell radio.
Jag tycker man borde ta bort den jävla gudstjänsten i P1. För det här måste ju medföra ändå medför en del så kallat journalistiskt etiska problem. För hur mycket kan man granska Svenska kyrkan om man samtidigt låter dem ha egna program? Det är väl av den anledningen man inte har reklam, att man ska vara oberoende. Hur kan man i så fall försvara att man gör en massa reklam för vår före detta statsreligion? Jag tycker det är mycket märkligt.
torsdag 2 oktober 2008
Lukta som en riktig tjej
Nyligen köpte jag en parfym på Internet. Det är en dyr parfym av känt märke. En gång för flera år sedan luktade jag på denna parfym i en affär, och blev helt betagen. Först nu köpte jag den.
Men nu luktar den inte alls så gott som jag tyckte då. Istället känns det som om jag går omkring med en air av kosmetikabutik runt mig. Jag kan inte identifiera mig med den doften.
Och jag vet varför. Den här parfymen luktar som de där tjejerna som gick i min högstadieklass och hade blankt hår, hipsters och höga stövlar. Den luktar som de där tjejernas smink, kläder och hår. Den luktar som att sjunga och dansa med till Spice Girls "Say you'll be there" framför tjockteven. Den luktar som att bo i radhus med ljusa träslag i köket och två närvarande föräldrar.
Parfymen jag har köpt luktar som en "riktig" tjej. Varje gång jag använder den är det som att jag går före, och den riktiga tjejen går efter mig. Sedan tittar jag över axeln men ser ingen där.
Men det kan omöjligen vara jag som luktar såhär sött och gott. Jag med mitt nervösa, grabbiga kroppspråk, mitt bitande på naglarna och mina ben som jag alltid råkar lägga upp på bordet i skolan fast ingen annan gör det.
Såhär luktar min parfym:
Men nu luktar den inte alls så gott som jag tyckte då. Istället känns det som om jag går omkring med en air av kosmetikabutik runt mig. Jag kan inte identifiera mig med den doften.
Och jag vet varför. Den här parfymen luktar som de där tjejerna som gick i min högstadieklass och hade blankt hår, hipsters och höga stövlar. Den luktar som de där tjejernas smink, kläder och hår. Den luktar som att sjunga och dansa med till Spice Girls "Say you'll be there" framför tjockteven. Den luktar som att bo i radhus med ljusa träslag i köket och två närvarande föräldrar.
Parfymen jag har köpt luktar som en "riktig" tjej. Varje gång jag använder den är det som att jag går före, och den riktiga tjejen går efter mig. Sedan tittar jag över axeln men ser ingen där.
Men det kan omöjligen vara jag som luktar såhär sött och gott. Jag med mitt nervösa, grabbiga kroppspråk, mitt bitande på naglarna och mina ben som jag alltid råkar lägga upp på bordet i skolan fast ingen annan gör det.
Såhär luktar min parfym:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
