Jag har gått omkring och blivit provocerad av Världens barn-galan, och som vanligt haft dåligt samvete för det. Att "vara emot" välgörenhet är liksom inte helt PK.
Men det jag inte förstår är hur man kan tro att välgörenhet ska hjälpa ANDRA länder ur förtryck och fattigdom, när det var helt andra faktorer som gjorde att Sverige har det förhållandevis bättre idag.
Det var nämligen ARBETARRÖRELSEN och FACKFÖRENINGAR och KVINNOKAMP som gjorde att du och jag och våra barn slipper arbeta i Nike-fabriken för typ 600 svenska kronor i månaden. (Det och att Sverige inte blev kolonialiserat, utan sysslade med lite kolonialism själv.)
Jag slipper formulera vad jag har emot välgörenhet, Johan Croneman har redan gjort det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaDet stämmer säkert att det var nationella rörelser som bidrog till att vi har en säkerhet i Sverige som inte finns i vissa andra länder. Men, jag tror inte att arbetarrörelser, fackföreningar och kvinnokampen ensamma kan lösa fattigdomsfrågan i dag. Förtrycket i dag utövas inte bara inom en nations gränser utan även internationellt, därför räcker det inte med interna rörelser längre.
Och välgörenhet...nja. Det är klart att det inte kommer räcka med galor. Men det borde nog de flesta inse.
Men jag tror också att fattigdom måste ses på ett annat sätt. I stället för att tänka på fattigdom som grupp As brister av något borde man se fattigdom som grupp Bs överflöd.
Jag kan förstå varför man skulle vara emot "välgörenhet". Men egentligen handlar det väl inte om välgörenhet utan om rättvisa.
Fattigdom behöver bara ses som någon annans orättmätiga överflöd om man har den felaktiga uppfattningen att världen är statisk.
SvaraRaderaDu menar då t ex att vi har ett fixt antal kanelbullar i världen oavsett vad vi gör och att det enda sättet för någon att få en kanelbulle till är att någon annan får en mindre.
Om det nu är så hur kan det då komma sig att även fattiga blir rikare över tiden i absoluta mått mätt (titta t ex på Värlsbankens statistik)?
Vidare innebär ju ditt resonemang att om bara alla har brist på samma sak så är det inget problem eftersom då är iallafall eländet rättvist fördelat.
Får hoppas att du aldrig kommer i en position där du har möjlighet att påverka något mer än ditt eget överflöd...
Anonym från IKA:
SvaraRaderaDet jag skrev beskriver en liten del av en komplex verklighet. Det handlade mer om synen på "fattigdom". Jag menar att fattigdom inte är ett ensidigt problem utan tvåsidigt. Och varför inte se det som brist på något andra har överflöd av.
WB statistik ska man vara försiktig med. Fattigdom kan mätas på olika sätt och då kommer man fram till mycket olika siffror. Följ WB, FN, IMF statistik ett tag och du kommer förstå vad jag menar.
och angående kanelbullar. jag tror inte man kan baka hur många kanelbullar som helst. en vacker dag tar vetet slut. det handlar om demografi.
det är just precis därför att eftersom världens befolkning inte är en statisk konstant siffra som kanelbullarna inte kommer räcka till om inte en omfördelning sker.
hursomhelst var detta sista gången jag besökte din besserwisserblogg eftersom jag tycker det är onödigt att gå på personangrepp.
blablajadajada hejdå.
Nej, man behöver inte se det som att världen är statisk för att se att det finns en relation mellan rikedom i vissa länder och fattigdom i andra. Världen är säkert inte statisk, även om det finns vissa gränser för materiell tillväxt som miljö och naturresurser sätter.
SvaraRaderaMen däremot är det så idag att fattiga länder stödjer den rika världen med enorma summor varje dag. Ett stort antal välgörenhetsgalor, om man så vill.
Det är de orättvisa handelsvillkoren, som gör att de fattiga länderna betalar 20 kr tillbaka för varje 10 kr de får i bistånd. Det är räntor och avbetlaningar på lån (ofta lån till diktatorer som aldrig kommit befolkningarna till del). Det är också den rika världens ständiga knaprande på de ändliga naturresurserna, som dessutom leder till klimatförändringar och annan miljöförstöring som till största delen drabbar människor i de fattiga länderna.
Det är klart att med dessa ständiga resursöverföringar från syd till nord, ett ständigt omvänt bistånd, blir det svårt att för dessa länder att utvecklas.
Så istället för galor bör vi här i den rika världen koncentrera oss på vårt bidrag till problemet. Inte med att skicka en eller annan almosa, utan genom att kämpa för en förändring av systemet här.