Gud i P1

Den kristna Guden är i P1. Varje söndag talar han till oss genom en utvald gudstjänst någonstans i landet. Och varje dag klockan tolv på dagen ringer han i en klocka, klämtandet hörs tydligt i min radioapparat. Låtom oss bedja! Fader Vår! Amen! Kärleksbudskap! Nåd! Gudomlighet! Jesus Kristus!

Vad Gud har att göra i public service-radio är dock lite oklart för mig. Varför ska jag lyssna till detta? Förutom att det är helt förkastligt att en så kallat obunden radiokanal gör reklam för Svenska kyrkan, har jag ett rent personligt bekymmer med detta.

Och det är att jag är så lättpåverkad. Gudstjänsten i P1 är en sekt för mig, och jag är en typiskt jagsvag personlighet som låter mig lockas med löften om godis och kärlek.

Idag var dessutom Göran Greider med i programmet och läste en text av Dan Andersson. Sen behövs det bara att Helle Klein dyker upp nån gång och jag kommer aldrig förmå mig att gå ur Svenska kyrkan som jag egentligen borde. Rent principiellt alltså.

Kristen gudstjänst i P1 är självklart, konfessionellt och tar plats på ett sätt som är riktigt provocerande. Minoritetsreligioner dyker upp som kuriosa - man hälsar på i det judiska nyåret i matprogrammet Meny, man berättar lite om ramadan. När det handlar om judendomen och islam i P1, är det alltid på ett journalistiskt sätt. Det är hej och hå, här hälsar vi på hos en minoritet, titta vilken god mat de äter!

Islam och judendomen är förpassat till UR-programmen, medan kristendomen brer ut sig på bästa sändningstid. Är inte det lite konstigt?

Jag har funderat på det där. Förut tänkte jag att det vore väl i så fall inte mer än rätt att sända även böneutropen i som de gör i en del muslimska länder. Men sedan har jag insett att problemet handlar om mer än en rättviseaspekt i vilka religioner som syns och inte syns. Det handlar ju om att det borde vara självklart att ha en icke-konfessionell radio.

Jag tycker man borde ta bort den jävla gudstjänsten i P1. För det här måste ju medföra ändå medför en del så kallat journalistiskt etiska problem. För hur mycket kan man granska Svenska kyrkan om man samtidigt låter dem ha egna program? Det är väl av den anledningen man inte har reklam, att man ska vara oberoende. Hur kan man i så fall försvara att man gör en massa reklam för vår före detta statsreligion? Jag tycker det är mycket märkligt.