Musik som får tyst på mig

Jag är tydligen känd för att prata sönder filmer och tv-program. Men det finns saker som får tyst till och med på mig, och det är etiopisk och eritreansk musik. Vardera land har varsitt program på Öppna Kanalen, och så fort de kör igång en musikvideo är jag fast. (Risken att avslöja mig som etnokulturtant tar jag.)

Lägenheten

Jag blev erbjuden en lägenhet av en ung jurist jag kände. Lägenheten låg på en ö med både lummig grönska och den perfekta blandningen av låg- och höghus. Husen klättrade över gröna kullar och backar och det fanns fina förortstorg i betong. Ön hette Lidingö, men i drömmen var allt mycket bättre där än i verkligheten. Det var lite som att vara utomlands.

9-våningshuset jag bodde i när jag gick på gymnasiet var rivet. I dess ställe stod ett stort komplex med nya, dyrare lägenheter. Men lägenheten jag blev erbjuden var nästan oförskämt billig - någonstans mellan 2500 och 3000 kronor i månaden skulle jag få betala.

Lägenheten växlade i storlek, men var ändå alltid minst tredubbelt så stor som de 22 kvadrat jag bor på nu. Den hade flera våningar, och en smal trappa i bambu eller något liknande ledde upp till övervåningen. Ju längre man gick omkring i lägenheten, desto mer växte den.

Det fanns en balkong där man kunde titta ut på grönskan och husen som badade i sol. Utsikten var milsvid. Jag tittade ut från balkongen och kände ett lugn och en lyckokänsla jag inte känt på länge.

Bakom köket, som var helt perfekt förutom att en ratt på spisen satt lite löst, fanns flera rum. Fler och fler rum dök upp, det var som att få flera lägenheter på en gång. I alla rum stod obäddade sängar. Det var lite stökigt, och lite grus på golvet här och där, men sammantaget var det väldigt fräscht.

Till slut vaknade jag upp i min säng igen och allt var som förut.

Nysvenska

Det finns ett antal nysvenska ord och uttryck som får nackhåren att resa sig på mig. Sannolikheten är stor att de orden används frekvent i TV4- produktioner som nyligen avslutade "Made in Sweden" eller "Bonde söker fru". Vi har halva listan!

1. "Ladda batterierna" (Används av nyliberaler, Andreas Carlsson och kanske även dina kollegor på dagiset.)

2. "Egentid" (Se ovan)"

3. "Att ha en dialog med sig själv" (Används av folk som röstar på alliansen)

4. "Unna sig" (Används av dina kollegor på dagiset)

Balsamvinäger

En kock i min närhet steker champinjoner i balsamvinäger, och gör sedan pastasås på dem. Eftersom det blev väldigt gott, tog jag genast efter. Jag lagar den där pastasåsen igen, och igen.

Mitt problem är att jag får en impuls att steka allt i balsamvinäger. Linser, broccoli, lök, vitlök, kanske även paprika och blomkål. Jag får svårt att hejda lusten att tänja på gränserna och experimentera trots bättre vetande.

Det är då jag inser att det går en fin linje mellan en lyckad smakbrytning och en misslyckad, ganska äcklig kombination.

Lika fin som linjen mellan att njuta av och missbruka balsamvinägern.

Gymkontakt, del 1

En gång i tiden tränade jag på gym. Jag gick dit och drog i spakar och snören och lyfte olika delar på maskiner. Jag tränade mest styrketräning så jag blev måttligt svettig, vilket passade mig utmärkt.

Eftersom gymmet var billigt (Friskis&Svettis) och låg på nära avstånd från söderförorterna, var det fullt av andra med invandrarbakgrund. Det passade mig också utmärkt. Jag brukade se ungefär samma killar på gymmet som på de klubbar med svart dansmusik jag gick på vid denhär tiden.

Nu har det öppnat ett nytt Friskis&Svettis-gym där jag bor. Jag var där idag och insåg att stället saknar själ. Medan mitt förra gym på söder hade en tydlig prägel som jag kände mig hemma med, är det här bara blankt och förvirrat. Det beror ju såklart mycket på att det är nytt.

Men det beror också på att Friskis&Svettis är övertygade om att de kan attrahera "alla smaker", vilket märktes på spellistan de hade till musiken i gymmet. Det var allt från schlagers till rnb-hits från förra året, vidare över någon låt med Robyn och sedan en rocklåt. Det skapade dock ingen igenkänning för mig, bara förvirring. Jag kände heller inte igen en enda av människorna som tränade där.

Inte nog med att det nya gymmet gör mig förvirrad. Stämningen där får mig också att än en gång inse att jag bor på fel sida av stan.

Myndig, myndigare, myndighet

Det slår aldrig fel. För varje ämne jag skriver en artikel om, finns det en myndighet som har just det ämnet som specialitet. Och om det inte skulle finnas just en myndighet, finns det en institution på universitetet eller liknande. Statistiken hämtar jag från SCB, och där deras statistik tar slut tar Stockholms stads utrednings- och statistikkontor AB vid.

Så också för mina käpphästar bostadspolitik och segregation.

Det är inte utan att jag känner mig uppgiven. För det finns hur mycket forskning som helst på vilka konsekvenser bristen på bostadspolitik får: man bygger bara för medelklassen. Jag intervjuade en professor i sociologi som rakt ut sa "Man har tappat tron på att man kan styra bostadspolitiken och bostadsproduktionen. Och det beror till stor del på den nyliberala kritiken mot miljonprogrammet, för efter den har allt som har med reglering att göra fått en dålig klang."

Det absurda är just det att det finns myndigheter som ska syssla med saker som regeringen inte bryr sig om längre - oavsett färg. De forskar hur mycket som helst på hur det ligger till, de kartlägger i all oändlighet, och ingenting händer.

Men full koll och kontroll på läget har de, genom ett otal myndigheter och statligt finansierade institut. Jag förstår inte riktigt vitsen med det. Om nu inte vitsen är övervakning och kontroll för sakens egen skull, och det är ju alltid intressant för regeringar - oavsett färg.

It's gonna take a lot to drag me away from you

Jag har en grej för Totos "Africa". Som tur är jag inte ensam, för det har JoJo också.