Hybris vs självförakt

Det finns folk med en jämn och fin självkänsla. De tror på sig själva, gör skoluppgifter i tid och ser ingen anledning till att livet skulle börja jävlas med dem. Framtiden är för dem ett säkert koncept, fyllt av löften som kommer att uppfyllas när tiden är inne. De här människorna har mage att tro på sig själva.

Jag tillhör inte den kategorin. Istället brottas jag med mina två låtsaskompisar Hybris och Självförakt. De sitter som två korpar på vardera axeln. Självförakt försöker hacka ut ögonen på Hybris, medan Hybris samtidigt viskar i mitt öra att det kommer bli nåt stort av mig, helt säkert, och det helt utan ansträngning.

Jag fattade för ett bra tag sen hur det där funkar - att hybris och självförakt är två sidor av samma mynt; av att ha dålig självkänsla.

Jag har läst "Självkänsla nu!" men jag störde mig mest på den. Jag tror mycket mer på att lyssna på hiphop. Eller "The world's greatest" med R. Kelly. Jag kommer inte kunna börja på min urtråkiga skoluppgift om DNA och fingeravtryck innan jag har lyssnat tjugo gånger på den. (Och kollat på den här videon som Easy-E har gjort till den - vilken bra video du gjorde där!)