"Before I was fat, now I'm all that!"

Tv-tablån har förändrats en hel del sedan jag gick på högstadiet och gymnasiet. En stor del av mina referensramar är dock kvar i den tidens storheter i rutan.

På gymnasiet tittade till exempel många i min skola många på "Sunset Beach". Jag gick i ett gymnasium där nästan alla var övre medelklass eller överklass. Det betydde att de bodde i stora villor i Saltsjö-Duvnäs där deras föräldrar hellre la pengar på svart städhjälp än kabel-tv. Stackars mina klasskamrater! De hade inte så många kanaler att välja på, så därför var de tvungna att följa "Sunset Beach" som gick på eftermiddagen på fyran.

"Sunset Beach" var en väldigt tacky såpa, känd för att folk tänkte mycket högt där och pratade för sig själva. Den var ganska mycket sämre än Glamour som är och förblir min personliga favorit i genren.

De snygga tjejerna med hög status i mitt gymnasium som hade persikolen hy, kom från överklassen och tittade snett på mig och mina vänner gillade i alla fall att prata om "Sunset Beach". De pratade om hur dålig kvalité det var på den här såpan och att alla bara läste från manus och att intrigen var så överdriven. Men fastän de tyckte den var dålig, fortsatte de följa den.

Själv hade jag kabel-tv eftersom jag bodde i lägenhet på fashionabla Lidingö, inhyst hos min halvsyster och hennes pojkvän. Det betydde att jag slapp följa "Sunset Beach" och kunde zappa mig igenom ett digert tv-utbud på eftermiddag och kvällar i deras soffa i ett tillstånd som ibland liknade dvala.

Före dess, på högstadiet, bodde jag hos min farmor och där fastnade jag för lågstatustalkshowen "Ricki Lake". Det går inget som liknar Ricki Lake på tv nuförtiden. Det är nog ganska bra det. Ett stående inslag i "Ricki Lake" var när en gäst ville berätta för sina före detta mobbare att nu hade hon minsann lyckats i livet. Det betydde att personen i fråga hade gått ner i vikt, plastikopererat sig samt skaffat tandkronor, minimala kläder och plattångat hår . De här programmen hade titlar som "Before I was fat, now I'm all that!"

Annars kretsade "Ricki Lake" mest kring personliga konflikter, som att någons syster hade legat med någons pojkvän. Ett stående inslag i sammanhanget var då "Talk to the hand!", där en person i protest satte upp sin hand mot sin antagonist. Detta blev repliker och gester som vi mer än gärna upprepade och kastade på varandra i min högstadieklass.

Och det där har liksom hängt kvar. Eftersom jag är vuxen nu säger jag inte direkt "talk to the hand" eller "before I was fat, now I'm all that" till folk. Men jag tänker det. Lite då och då.