Lauryn Hill är inte död

Jag var och såg Justin Timberlake i Globen i början av sommaren. Timbaland var med och gjorde ett pausnummer. En del av det var en hyllning till Aaliyah. Hon visades upp på storbildsskärm till några av sina största, Timbaland-producerade hits och en Coldplay-låt. Det kändes lite sliskigt och spekulativt, men berörd blev jag ändå.

Aaliyah dog bara 22 år gammal i en flygplanskrasch 2001. Jag minns nyheten om hennes död som overklig; nyss hade jag sett henne dansa synkroniserat och posera med ormar på MTV, och helt plötsligt fanns hon inte längre. Sanningen att säga skulle jag inte uppskatta Aaliyahs musik lika mycket om hon var i livet. Popstjärnor verkar tjäna minst lika mycket på att vara döda som levande, åtminstone i stjärnstatus och mytbildning. Vad som gäller är dock att dö rätt - i rätt tidpunkt av karriären eller på rätt sätt.

Exemplen på det är många. Sex Pistols skulle inte vara lika mytomspunna om inte Sid Vicious dött så ung. Nirvana hade inte haft samma legendstatus om inte Kurt Cobain begått självmord. Man skulle inte prata om Otis Redding med samma respekt om han inte liksom Aaliyah dött i en flygolycka, dessutom precis efter att ha spelat in ”The dock of the bay”. Marvin Gaye skulle inte vara lika hyllad om han inte blivit skjuten av sin egen far, 2Pac och Notorious B.I.G skulle inte haft hälften av den respekt de har idag om de inte blivit skjutna i en beef.

Fascinationen för de för tidigt döda handlar mycket om vad de kunde ha gjort om de fått leva vidare. Vilka storverk de kunde ha komponerat, vilken inspirationskälla de kunde ha blivit. Och de blir hyllade i låt efter låt, tillägnas verser och refränger och hyllningstal. Sett ur det perspektivet borde en artist inte vara rädd för att dö ung. Det verkar snarare vara ett smart karriärdrag, om än deprimerande. Döda artisters cred verkar öka exponentiellt i förhållande till hur lovande deras förlorade karriär bedömts vara, och till vilken slags spännande död de fick.

Hyllad och saknad kan man dock bli utan att vara död. Lauryn Hill är levande i allra högsta grad, men saknad är hon redan. Då och då släpper hon en ny låt, utan att någonsin verka vilja följa upp ”the Miseducation of Lauryn Hill” . Men om hon nu var död, skulle hennes icke-existerande andra studioalbum bli lika mytomspunnen som the Beach Boys outgivna ”Smile”. Hon har redan blivit tillägnad en låt, ”Ms. Hill” med Talib Kweli. Det om något är ett mått på hur hyllad och respekterad hon skulle bli om hon verkligen dog. Aaliyah, Biggies och 2Pacs i all ära - Lauryn Hill är den enda artist jag vet som fått samma hyllningar som de döda medan hon alltjämt är i livet.

Jag tror jag saknar Lauryn mer än Aaliyah. Här är hennes senaste livstecken, en låt som är med på soundtracket till barnfilmen ”Surf’s up”.