T-Pain tar det tillbaka

När jag lyssnar på rnb från början av 90-talet slås jag av att den är så avskalad. Den är inte i närheten av Timbalands nya svulstiga produktioner, den är fri från Scott Storch-stompiga beats och är inte heller svängig och dansant som något av Darkchild. Rnb från den här tiden går liksom rakt på sak utan att ta några omvägar. Den går varken snabbt eller långsamt, är allmänt småtråkig och innehåller ett begränsat antal element. Det är en synt, en som sjunger, en trummaskin - och där har du en P Diddy-produktion från början av 90-talet.

90-tals-rnb:n må vara minimalistisk, men det som man förlorar i musiken tar man igen med råge i klädstilen. Kläderna är stora och bylsiga, byxorna hänger nere på låren och ingenting matchar. Man kombinerar hejvilt västar med kängor, tofsar, långkjolar, kepsar... Till saken hör också att musikvideos från den här tiden är långt ifrån lika översexualiserade som de som går på MTV idag. Accesoarerna var också way out of line; man kunde till exempel ha ett stekt ägg i plast på ena glasögat som Lefteye i TLC. Allting är liksom för stort eller för litet; som i videon till Mary J Bliges "Real Love", där hon kombinerar toppar som visar magen med stora byxor och skinnjackor. Det är stora rörelser, stora leenden och man kunde också ta med alla sina vänner så att de fick vara med i videon. Ju mer desto bättre verkade vara devisen för det visuella, medan musiken gick i helt motsatt riktning.

De senaste åren har trenden i mina ögon istället varit den motsatta. R'n'b-produktionerna har blivit större, fylligare, mer futuristiska och fulla av samplingar - Timbaland har helt enkelt satt standarden för hur kommersiell hiphop och r'n'b ska låta. Detta samtidigt som kläderna har blivit mindre och mindre och det har blivit viktigt att färgerna matchar.

Nu börjar jag undra om inte samma Timbalands "Shock Value" markerar slutet på den eran. Kanske kommer vi inte höra några fler futuristiska sound kombinerat med en minimalistisk klädstil i videon. Jag insåg det när jag såg T-Pains "Bartender" på MTV. Och om man trodde Akon var den som var kåtast på autotunern, har T-Pain redan utklassat honom big time. Ett flitigt bruk av autotuner gör dock musiken mer enkelriktad, mer minimalistisk - mer 90. T-Pains låtar går också i halvfart och innehåller få element - en som sjunger, en synt, en trummaskin, en Akon.

Och sedan ser man vad T-Pain har på sig. Flera färger i håret, stor t-shirt med otydligt tryck, mönstrad brokig jacka, solglasögon, man undrar i sitt stilla sinne om killen kanske är färgblind...? Tills man inser att T-Pain har tagit det tillbaka.