På TV3 eller TV6 går det nästan alltid en film med Adam Sandler. Igår gick "Anger management" från 2003 med honom, Jack Nicholson och Marisa Tomei. Jag älskar Adam Sandler och jag hatar Adam Sandler. Jag känner mig varm i hjärtat bara av att se på honom, samtidigt som det kryper i hela kroppen och jag vill inget hellre än att byta kanal. Därför har jag hittills inte lyckats se mer än två hela filmer med honom. Och med tanke på hur många han gjort och hur ofta de visas är det lite av en bedrift.
För det är något med Adam Sandler-humorn som inte stämmer. Kanske är det sättet han pratar på, sådär lågt och blygt och hämmat och långt ner i halsen. Kanske är det hans återhållna mimik, eller hans söta leende. Frågan är om det verkligen är humor han sysslar med. Periodvis liksom sugs jag in i killens universum, och det är som om jag suggereras av honom att övertyga mig själv om att, du behöver inte förstå, följ bara med, det behöver inte vara roligt, det kan till och med vara lite jobbigt men följ bara med så ska allt bli bra.
Lika ofta frågar jag mig; vad i helvete menas med det här? Det är inte bara det att det saknas en komisk poäng, filmer kan vara roliga ändå och till och med roligare på ett subtilt sätt, men här är det något annat som fattas. Något vitalt fattas i alla de där produktionerna som han är med i. Och det stör mig att jag inte kan sätta fingret på vad.
Inlägg
Jag tänkte skriva nåt om att du borde ha nämnt punch drunk love och att den är för adam sandler vad lost in translation var för bill murray, filmen som frambringar det som har legat latent i allting de gjort under hela sin karriär men där de kan slippa fernissan av humor. Men sen kom jag på lite vad jag tror är problemet med adam sandler, nämligen att han beter sig som att han inte spelar i en komedi. Alla andra springer omkring och drar dåliga toalettskämt men det är som att adam sandler inte märker nånting av det utan kör på med sin egen grej. dessutom blev jag nostalgisk för jag började tänka på the chanukkah song.
SvaraRaderaJa, just precis så är det! Som hans karaktär i "Anger management", som sysslar med att designa kläder för överviktiga katter. Problemet är inte att det skämtet saknar poäng, vilket det i och för sig gör, utan att det inte har något att göra med rollkaraktären eller intrigen i övrigt. Resultatet blir bara märkligt.
SvaraRaderaOm hans filmer i övrigt är komedier, med skämt om just bajs och typ transor, har Adam Sandler hela tiden ett eget universum där han spelar sig själv om och om igen. Men det som händer i "Punch drunk love" är inte bara att det som legat latent hos honom kommer fram. Snarare är det så att det är den första och enda av hans filmer som är helt och hållet anpassad efter hans märkliga universum. Därför blir hans karaktär i den filmen för första gången logisk. För Adam Sandler krävs inte bara att man hittar en rollkaraktär som passar honom, man behöver också en filmisk värld och logik helt anpassad efter honom - annars blir det konstigt.
Det är därför det står ett piano på vägen i "Punch drunk love", och det är därför han verkar utvecklingsstörd, och det är därför hans tjej i filmen också verkar utvecklingsstörd. Det är världen enligt Sandler liksom.
Tråkigt nog innebär ju det här att Adam Sandler aldrig kan överträffa Punch drunk love. Jag tyckte den filmen var pretto och överskattad fram tills nu, men nu förstår jag hela dess storhet.