Babars land

Min far brukar titta på marockansk teve, skratta lite försynt och säga; det ser ut som ett riktigt Babar-land. Jag tror han menar att Marocko på teve från Sverige ser så overkligt ut; overkligt, gulligt och tillrättalagt. På nyheterna får man se kungen som ser så snäll ut som mest verkar åka omkring och klippa band och skaka hand. Runtomkring honom män i en brokig blandning av västerländska och traditionella kläder. Speakerrösten pratar lugnt på klassisk arabiska eller melodiös franska. Mörka kostymer och kaftaner i starka färger. Betryggande leenden. Alla liksom glänser lite, de har så mycket smink på sig och är med svenska mått mätt alltid mer uppklädda än vad situationen kräver. Och allt verkar lugnt, även om det inte är det. Statlig teve i en diktatur.

Tidiga kvällar marockanska motsvarigheten till "Så ska det låta". Jag kan inte sjunga med i låtarna och jag fattar knappt vad de säger men jag fastnar ändå. Orkestern spelar låtar av George Wassouf, Fairouz och Oum Khaltoum, programledaren är tvålfager och charmig. Jag försöker förstå vad de skrattar åt och vilket lag som vann, jag lyckas inte.

Under ramadan tävlingar i koranläsning för unga pojkar. Man kan sms:a in och rösta på sin favorit. Pojkarna är så små, och de sitter som i trans med koranen framför sig och mässar. Det heter inte att de sjunger, det heter något annat, men det låter som att de sjunger.

Sena kvällar eller nästan jämt reportage från olika orter i landet, formen är typ; på det här stället har de jättefin natur, där kan man klättra i berg, på det här stället är det jättekallt och snö på vintern och folk hugger ved i skogen fast de inte får; till den här fina stan kommer det mycket turister. Det blåser mycket i de reportagen.

Ännu senare kvällar ett program som handlar om försvunna människor. Folk berättar rakt in i kameran om söner och döttrar som försvunnit från hembyn och inte kommit tillbaka. Ett foto på de försvunna och här sågs de sist och hit ringer man om man sett dem och må Allah se till att de kommer hem levande. Då och då en lycklig återförening, dottern som fick ett barn utanför äktenskapet kommer hem med sitt barn. Och barnets morfar berättar hur han älskar sin dotter ändå och är glad att hon kommit hem igen och barnbarnet leker i hans knä och någon gråter av rörelse. Och sedan vinjetten med flöjtmusiken och den snurrande loggan och sedan börjar allt om igen, och allt är som det ska vara i Babars land.