Ska vi ge de här människorna någon respekt?

För nästan två år sedan hoppade jag av Socialhögskolan på Stockholms universitet. Det var inte en dag för tidigt, snarare ganska många dagar för sent. Nu läser jag i Gaudeamus nummer 4/2008 om en bekant som också hoppade av därifrån något halvår tidigare. I artikeln står det att han hoppade av på grund av påhopp från en lärare, och säger bland annat: "Om man är transperson, som jag, eller om man är ickehetero eller ickesvensk så kan man bli diskuterad på väldigt obehagliga sätt under lektionerna".

Behöver jag säga att jag känner igen mig? Efter ett par terminer på olika institutioner på universitetet har jag kommit fram till vad det är som gör mig så ledsen och uppgiven, och som får mig att ständigt ifrågasätta ifall jag har någon plats där. Och det är att när man diskuterar människor som inte ingår i "vit medelklass heteroman"-normen på universitetet, gör man det utifrån frågeställningen: "Ska vi ge de här människorna någon respekt?"

Jag har varit med om det tillräckligt länge nu. På Socialhögskolan diskuterades så kallade invandrares vara eller icke vara i det svenska samhället. På JMK diskuteras istället på vilket sätt man ska skildra de så kallade invandrarna i media. Frågeställningen är densamma och svaret låter inte vänta på sig. Svaret är: "Nej. Nej, vi ska inte ge de här människorna någon respekt. Varför skulle vi göra det? Vi sätter dem på undantag som vi alltid har gjort, vi definierar dem som vi vill, det är det som är socialt arbete; det är det som är journalistik."

Och det är lika fascinerande varje gång. Personer som man trodde var måna om att verka "politiskt korrekta" kommer ut som de rasister och homofober de är. Och det gäller såväl lärare som studenter.

Men ansvaret tycker jag är lärarnas, det är deras ansvar att undersöka vad det är för förakt som sitter i väggarna och hur man ska komma åt det. Synd bara att ointresset är så överväldigande stort. Och ointresset är stort även hos studentkåren, vad jag har märkt.