En dag på hotellhemmet

Klockan 6:45 väcks jag av ett par dova knackningar på dörren och föreståndarinnans barska röst: "Uuuppstigning!"

Jag släpar mig ur sängen och gnuggar mig i ögonen. "Är det redan morgon", tänker jag i mitt stilla sinne. Sömndrucken går jag till tvättstället och tvättar mig i ansiktet och bakom öronen. Den spruckna spegeln ovanför handfatet avslöjar trots halvdunklet ett par mörka ringar under ögonen. Jag drar upp persiennerna och tittar missmodigt ut över en regnvåt bakgata någonstans i Stockholm.

På väg ut i korridoren möter jag Lasse och Strinkan. "Blev det sent igår eller?" frågar Strinkan menande. Jag drar på smilbanden. "Inte värre än för dig, din sjusovare". Lasse och Strinkan skrattar till och vi går i samlad tropp till frukostrummet.

I kön till kantinen med gröt stöter jag på Linkar-Lena. "Åh nej, inte idag!" tänker jag bestört. "Hörru Snuffe!" skriker hon i mitt öra. Jag blundar och vänder mig mot henne. "Godmorgon Lena", säger jag och sväljer hastigt. "Mina förti bagis, vart har du dom nånstans, va? Börjar bli dags att betala om du inte ska få smaka kryckan!" Hon hötter åt mig med kryckan och det yr av spott från hennes rynkiga mun. "Ikväll, Lena, inte senare än ikväll. Det är löning idag, jag ordnar det" säger jag stelt. "Bäst för dig det!" spottar hon och linkar vidare mot sitt vanlig bord. Lasse och Strinkan tittar på mig och skakar på huvudet. Jag avböjer att kommentera händelsen och vi sätter oss och äter, mestadels under tystnad.

Efter frukost går vi och köper pilsner. Tillbaka på hotellhemmet gömmer vi pilsnern i rockärmen när vi går förbi föreståndarinnans fönster. Om hon fick se oss skulle det bli liv i luckan. Det har börjat regna, men man får hoppas att det klarnar upp under eftermiddagen.

(...)