Ja till livet

Jag säger ja till livet!

Jag säger ja ja ja ja mera!

Jag har nära till skratt, men också till gråt. Jag är en känslomänniska jag, jag känner så mycket, allt kommer upp till ytan så lätt.

Motgångar kommer alltid att följas av medgångar, ett nej är bara ett steg närmare ett ja och det som inte dödar stärket.

Och när övertiden inte längre kan räknas i minuter och kvällen blir till natt på jobbet och jag till och med måste sova över för att jobba vidare imorgon, kommer pappa med madrass och kuddar så jag i alla fall ska ha det skönt. Det är tur att jag har en pappa som ställer upp och en mamma som är så bra på att lyssna.

Familj och vänner finns där när orken tryter och allt ser dystert ut. Men efter regn kommer solsken, är det inte så det heter?

Varje ny festivalsommar är som den första. Minns första turen till Hultsfred, vilka minnen! Minns leran, fyllan, nya bekantskaper, minns span på andra sidan tältområdet. Minns solnedgångarna, så vackra. Minns hemresan, så bitterljuv, när vi pumpade Robyns senaste i hörlurarna. Minns de nya vännerna i andra städer, vilka upptåg de ställde till med! Minnena är gömda längst in i hjärtat.

Jag har stora drömmar, och för att uppnå dem gäller det att kämpa hårt. Vägen är lång men om man har ett mål, då är ingenting omöjligt.

Men visst vore det trevligt med någon speciell att hålla i handen när det bara syns moln på himlen.

What doesn't kill you makes you stronger.