Integrationsprojekt, del 1

Det är viktigt att känna sig som en del av det svenska samhället! För att göra det måste man kunna det svenska språket, vilket politiker från vänster till höger till SD inte kan poängtera nog.

Men som humanist/samhällsvetare vet jag att det här med språk har mer än en dimension. Det talade och skrivna svenska språket är bara en del av hela den rika svenska kulturen. Att kunna tala och skriva svenska är inte detsamma som att kunna "tala" och "skriva" svensk kultur! Detta kan inte nog poängteras.

Jag må se ut och verka som vilken svenne som helst, men i en del sammanhang känner jag att mina kunskaper brister. Därför har jag, delvis omedvetet, startat ett inre integrationsprojekt. Målet är att behärska alla olika delar av den svenska kulturen - att kunna "tala" svensk kultur.

Och i veckan uppnådde jag, helt oväntat, ett av dessa mål! Jag skulle bada i havet, och kände först på temperaturen i vattnet med fötterna. Jag tyckte det var ljummet, vilket jag också sa till mina (svenska) kamrater. Men när de skulle bada tyckte de att det var iskallt!

Och detta har aldrig hänt förut. Jag brukar alltid tycka att badvattnet är iskallt i Sverige, medan de jag badar med brukar tycka det är en lagom temperatur.

Det här var för mig ett trumfartad ögonblick. Jag kände mig otroligt svensk, och jag tror nästan att min morfars log belåtet i sin grav. När jag kom upp från badet sa jag helt ironiskt; "det är alltid skönt efteråt". Men nästa gång kanske jag kan komma med denna kommentar på fullaste allvar? Jag hoppas det!

Jag vet inte riktigt vem jag ska tacka för denna lyckade integration. Nyamko Sabuni kanske? Eller är det kanske Jan Björklunds hårdare tag som har gett resultat? Eller har månne Wanja Lundby-Wedin något med saken att göra?

Kommande etapper i integrationsprojektet: Snapsvisa, midsommarstång, knytkalas.